konceptet.

natten skälver och ryggen värker. gräsmattans tid är här men snart är den förbi likt konceptet förespråkar. då ska det dansas i en trekantig station som blivit rund. kanske den lyfter?

att återförenas likt djur.

vad hände sen 3?plötsligt i malmö.

och vad hände sen 3?

i london stannade hon en kort tid, där hon levde på natten och sov på dagen (en märklig dygnsrytm som inte gick att förklara med en eventuell jetlag) detta var inte något som engelsmännen gjorde själva. istället underhöll hon sig med att titta på renhållningsarbetarnas spännande jobb och en kvinna som översatte moderna pop vidoes i dövspråk med en sådan inlevelse att möjligtvis enbart ab synth kunnat göra det bättre.

vad hände sen? 2

i några timmar befann hon sig i samma land som hennes kvinna. där förundrades hon över kanadensarnas förmåga till renlighet och frågade sig varför toalettstolarna befann sig på så låg höjd. hon tycktes inte se någon större längdskillnad mot staterna? men så var dom inte heller enbart från kanada, detta var en flygplats sa hon sig själv.

och vad hände sen?

hemmets beskyddare och ständiga följeslagare Stevie dog av sorg, eller snarare,mannen dödade honom med sin bara fot innan han hann dö av sorg, se det som självhjälp till dödshjälp..stor och fet hade han hunnit bli sen sist vi såg honom.

maten åts upp. bla. gåvan av raz själv, macaroni and cheese som dessvärre inte tillagades helt enligt det mycket enkla receptet (mitt fel!)och för att göra det hela ännu mer matklyschigt inköptes en sista cupcake, godare än någonsin.

och det är här man kan tro att johanna slukades upp av ett svart hål eller fastnade i den av rebecka nämde 5:e (?) dimensionen.

men!
istället tog hon farväl av sin vackra stad. och den valde att svara henne med ett rytande mullrande åskväder som om den sörjde hennes avfärd. men regnet nådde aldrig fram, istället var det fullmåne och hela staden var galen.

restaurangen vid slutet av universum.

nu är timmarna räknade. snart befinner ab synth sig åter i samma stad. sista kvällen fann jag mig dock i en tidskapsel högt ovanför staden. 83 var året som fylldes med tonerna av jazz med egna tolkningar av moderna klassiker såsom toni braxton - unbreak my heart. restaurangen roterade, liksom drinkarna, solnedgången, själva klotet samt marias väska som roterade bort sig. dessa multipla dimensioner (vi snackar mer än 4D här) blev för mycket för tidsväven och jag tror att vi fann ett hål vilket gör mig orolig om jag verkligen kom ut i rätt årtal. vi får se om jag kommer med flyget om 5h som ska gå 2010.

födelsedagssången.

i ett köpcenter i kina firas en bakelseklädd 16åring i äkta prinsesstil. överdådigt i rosa. jag tycker att låten av någon anledning passar så bra in på din födelsedag också så varsågod!

ps. för bästa njutning ta på dig i för höga klackar och använd bara frasiga tyger då du placerar dig i mitten av cirkeln.

home is wherever I'm with you!

I dag fyller du är finaste vän så därför gratulerar jag dig härmed och annonserar samtidigt min hemkomst! Den 9 juni vid 10.30 står jag nämligen åter i malmös hamn och undrar om en vit ford med tillhörande chaufför kommer befinna sig där jag lämnades av en köldbiten gryning i december för att knyta ihop säcken och samtidigt starta episod IV. för att du ska känna igen mig efter denna långa färd klar jag mig enligt tradition i djurmönster och sjunger en sång för dig.

på besök.

regnet och jag tog emot dom på den stora ön. tyvärr lyste valarna med sin frånvaro.

här hänger dom V.

de österikiska valskådarna spanar intensivt ut över det öppna vattnet efter de dyrbara djuren. i kabinen fylls luften av titanicstämning i äkta james cameron tolkning då en tysk psalmkör i moll plötsligt tar ton då inga av de utlovade valarna dök upp.

let's take the train II.

ett länge efterlängtat utflyktsmål har nu ägt rum. med ett sådant inspirerande engagemang togs tågen med tillhörande ånglok varsamt hand om av volontärarbetarna. även barnkalas kunde fixas och bäst av allt var turen genom det verklighetstrogna miniatyrlandskapet med en strålande guide vid min sida.

på andra sidan.

från tåget ovanför marken såg man det uppbyggda staden, som miniatyr men ändå verklig. en jakt påbörjades och avslutades på fel sida om staketet. damen var frispråkig och berättade stolt om vad som skedde bakom gallrets ogästvänlighet, nämligen inspelningen av smallville och diverse kändismingel som hon var en del av. alla säsonger om den unga stålmannen äger alltså rum här i hemlighet. besvikelsen var stor. jag var lite gladare för jag fick en idolbild där både kvinnan och stjärnan figurerade.

musikern.

han ville spela på bröllopet och gav oss ett smakprov på en polsk visa.

dagens färg: alla färger

1994.

när Lloyd Christmas och Harry Dunne kom till staden.

let's take the train!

relax. refresh. recreate.

så låter orden i broschyren uppblandat med vackra personporträtt för att locka till tågresa på tivolispåret i 60km/h. inget om det storslagna utsikten över industrin och havet nämndes, kanske lite dolt i stycket som handlade om att på tåget har man alltid ämnen för konversation. till exempel kan man prata om den gratis filmen som visades. eller den mystiska förbuds regeln mot att ta av sig skorna.