Och så var tanken att den beryktade soluppgången skulle bevittnas, så till den milda grad hade de ansträngt sig för detta event(!) att de reste med tåg till Agra (hemstad åt Taj) utan sömn sedan flygresan (även denna utan sömn). Men två dygns sömnlöshet satte sina spår och när klockan ringde vakande ingen av dem. Istället väcktes de brutalt upp av hotell receptionens
- Your taxi is waiting mam
Och aldrig hade väll sträckan Säng - Taxi - Taj Mahal klarats av på denna tid.
Väl framme upptäckte de dock:
Det var molnigt.
Men likt ett under skingrades molnen just som deras besvikelse var ett faktum.
Nåväl, de såg Taj och förundrades över denna kärleksgåva men främst över mannen med visselpipa som hårt blåste rätt i örat så att trumhinnan skälvde oroväckande om man mot förmodan råkade ta ett fotografi inuti Taj (en skylt ville de föreslå men avstod).
Sedan insåg de nästa faktum, vilket var följande:
De hade ingen aning om varken hotellet där de boddes namn än mindre adress.
Och detta i ett kaotiskt indien.
Båda plockade fram det där fotominnet (ingen karta hade givetvis beskådats än mindre studerats före avfärd till Agra) samt en tuk tuk. En staty där (obs. denna såg mycket levande ut med blodröda läppar) kanske höger där? och ett fallfärdigt hus här, känner igen reklamskylten där(det var leendet). Japp, problemet löst!
Visserligen är Agra en liten stad, men trots allt 1,3 miljoner.Resans kanske hitintills största bedrift.
