utsikten från det immiga bussfönstret var givetvis obeskrivligt vacker när snöklädda bergstoppar byttes mot tropisk vegetation och vattenfall.
det stora mysteriet under denna bussfärd var dock mannen mittemot.
allt började med ett brev. länge satt han och stirrade på ett stort kuvert som bar, vad jag förmodar, var hans namn.
stora svarta bokstäver.
ett kärleksbrev. ungdomskärleken som skrivit en hälsning 20 år senare. nåt sånt.
så till slut slets kuvertet upp. däri låg ännu ett kuvert. och så ett till.
nu hade jag slutat andas, så spännande var det.
till sist, det sista kuvertet. en cd-skiva. jackpoot! en videohälsning, så bara måste det vara.
skivan matades in i en dator. olidligt minst sagt.
men på dataskärmen var det inte the long lost love's ansikte som uppenbarade sig utan.. en maskin.. från 80-talet. med skrikgula bokstäver mot svart bakgrund stod det. EFFICIENT!
och så fortsatte det. en lasermaskin från varierande vinklar i kornig bild som utförde olika steg i en tillverkningsprocess. fler gula bokstäver mot svart bakgrund. en instruktionsvideo från tidigt 80-tal. och mannen kunde inte få nog.
men allt måste ju ha ett slut. videon stängdes av och nästa uppgift tog vid. att i paint kalkera av ett lejon på en buss. i timmar.
av sånt blir man trött. kvällen avslutades därför med en blandning av kärleksballader och kristen pop på högtalarn i mobilen, högt. och så höjdpunkten, soundtracket till rambo.
20 timmar i buss kändes som 2.
åhh. förstår att bussresan gick snabbt. ett kalkerat lejon i paint. vilken djurstudie! fick du en kopia?
SvaraRadera