bröllopsfotografen.

kärleken förevigad på bild i romantisk inramning av centralpark (fotografen fick sparken)

sopsystemet.

på gatorna samlas avfallet. i stora högar där råttorna frodas. som om inte detta vore nog kan ibland kan man hitta något som fångar extra intresse.

kvällens fynd: en skiktad och skalad plasma TV samt en enorm pizzakartong. var det inte i new yorks kloaksystem turtles höll till?

att posera nattetid.

bandet är samlat. tillsammans med managern och investeraren har det förevigats i bild på väl valda platser i fullmånens sken.

åter som en och samma kropp.

omgivna av betong i industrimiljö dansar vi så åter oss svettiga. synkroniserade som en och samma kropp och drycken är champagne.

nuet på ett tak.

solnedgången över manhattan tas bäst hand om med fina vänner, öl och popcorn. givetvis på ett tak.

äntligen!

då var vi här. hand i hand observerar vi staden.

nu är det mycket nära.

rooftopgardensnyc.

studierna går utför. imorgon THE exam innan avfärden mot återföreningen. jag kan bara tänka på takträdgårdarna i new york som det talades om redan 2005 då våra ansikten möttes för första gången. det är 5 år sen. snart är det verklighet men kanske i en annan form. tecktonik?

män i hår.

det är här dom hänger.

highschool.

i aulan på higschool.
jag tuggade grönt tuggummi och önskade jag haft ett vasst föremål i handen.

att känna sig trygg 2.på jobbet

att känna sig trygg 1.när man äter

djur på jobbet.

20 fingrar vårfärg i bronx.

i bronx vet man hur man bär naglar, det insåg jag och kvinnan från italien snabbt. efter en grundligare undersökning av områdets alla nagelstudios hittade vi slutligen till den rätta, "nails". bra namn tänkte vi.
kvinnan på andra sidan bordet tog min hand och jag skämdes genast. nagelbanden var det första som rök. sen formades naglarna till en trevlig rund form och målades härligt våriga i en ljust lila färg samtidigt som det tuggades tuggummi och pratades i telefon. då och då skrattade hon till åt något den där hon nu pratade med sa.

nästa dag bestämde jag dock att mina nya fräscha naglar skulle matchas med en lika fräsch och nytvättad kropp. sakta såg jag så hur det vårhärliga nagellacket försvann framför mina ögon i takt med att min kropp blev allt renare. dom är nu inte längre vad dom en gång ( 1 dag) var.

amfiteatern under lufttåget.

ibland stöter man på en skatt under ett planlöst vandrande hemmåt. på 2055 Clark Drive fashinerades jag av the skyline, tågen och industrin och plötsligt fann jag mig ståendes i en amfiteater där statyn av Christopher Columbus en gång befann sig. dock ansågs inte platsen värdig brevid tunga lastbilar och under dundrande tåg trots de formklippta buskarna så fint utmejslade mellan betongpelarna, så mannens byst flyttades. kvar finns plaketten med datumet October 11 1986.

var han nu befinner sig vet jag inte ännu men jag ser fram emot dagen då jag får stirra djupt in bronsögonen.

ps. statyn var en gåva för att hedra den välkända italiensk-kanadensiska brottningsdomaren och mästerskapsvinnaren Angelo Branca som dog 1984.

ps 2. platsen är givetvis perfekt för en av ab synths omtalade och exklusiva framträdanden.

more is more.

staden har fullkomligt exploderat, i pastell. tre gånger om. alléer fyllda av rosa körsbärsblom och magnolia. på gränsen till för mycket, men bara på gränsen. staden profilierar sig som city of glass, absolut inte the city that never sleeps. de glasbeklädda skyskraporna reflekterar och reflekteras, mest i turkost. överdådigt så det förslår och jag målar mina naglar i matchande färger för att smälta in.

dance dance dance.

om bara den där vulkanen ville sluta med sitt utbrott så dans med dessa två varelser samtidigt kunde få förgylla schemat.

att skriva till på schemat.

tim burton vill jag besöka på moma

här hade jag lagt upp en bild på dom bakelser du och jag ska äta när du kommer. men det blir en överraskning. ledtråd: tänk på ett djur

rebecka, jag vill att du ska veta att jag skriver ett schema i mitt huvud för din ankomst. jag borde skriva ner det, men jag är trött. jag gör det sen..

fågelbråket.

frågan var vem skulle få den fina måsjackan att förgylla staden med.

umeå vann och den passar perfekt på systern.

urin + mossa

det luktade starkt av urin men fasaden var fin och växande på en stängd bakgata som delade den väldiga armébutiken i tu.