natten x2.

på väg hem i mörkret upplyst av parkeringshuset kan de märkligaste mötena inträffa.

igår.

ett frustande fnysande maskinellt gnisslande ljud fick mig att stanna till och önska att jag hade haft en diktafon i fickan . ovanför huvudet, entvättbjörn som stampar takten på en trädgren. på språng, en annan tvättbjörn. åskådare, en tredje tvättbjörn. kanske skulle de para sig? dramat förhöll sig ganska uttraget och den sena timman tillät mig inte att se upplösningen tyvärr.

nyss.

någon rullar förbi.

- hey, would it be possible for me to get to know you?

- get to know me?

- yes.

- no, i'm on my way home.

- another day?

- I'm leaving... (förtydligande new york)

- I'm Vladimir...

efter två dygn i studion var jag tyvärr inte upplagd för att lära känna Vladimir trots att han hade rullskriskor och rörde sig mycket snabbt. där sumpade jag också chansen att få använda en av mina klänningar lämpad för fiskrestaurang. fast egentligen ville han bara ta en kaffe men jag gick vidare hemmåt.

totalt: tre tvättbjörnar, ett parkeringshus, en rullande ryss