redan utanför förstod jag att detta skulle bli fantastiskt. skaran som stod uppradad var en spännande blandning av extremt feta, extremt korta, extremt långa, halta, krymplingar och amerikaner med tydliga tecken på inavel (amerika utanför new york?) vi gled förbi (vip. jerry springer!) världens tjockaste man längst fram i kön, i flera timmar hade han stått där och väntat fick vi veta . "det är en trevlig resa,i går åt vi god mat, vi bor på ett trevligt hotell och så ser vi jerry springer".
så blev det att vi hamnade allra längst fram. med varsin biffig vakt vid vår sida kunde vi följa de mest bisarra draman bara 2 centimeter bort. det slogs med knytnävar och stilettklackar. perukerna regnade ner i knäna på oss till tonerna av jerry jerry jerry! till sluttexterna skakade vi hans hand, jerry själv.
detta överskuggades dock lite av den shockfyllda upplevelsen när jag förstod innebörden av jerry beans*.denna syn av enorma amerikanska hängpattar alldeles för nära mitt ansikte.
*jerry beans: (för publiken) ställ dig upp,skrik jerry beans, flasha brösten och skaka dom våldsamt. i retur får du en påse beans.
vilken interiör! ni passar verkligen in. vad härligt att jerrys show inte har förändrats på 20 år. en tidsresa.
SvaraRaderaps. ryktet om handskakningen har redan nått mig...
SvaraRadera