att köpa de två jackorna, en för honom och en för henne, avbildade i ett litet behändigt format och placerade till höger respektive vänster om de båda djurens bakre tass känns genast som en självklarhet.
torsdag 31 december 2009
gårdagens djurstudie i bild.
att köpa de två jackorna, en för honom och en för henne, avbildade i ett litet behändigt format och placerade till höger respektive vänster om de båda djurens bakre tass känns genast som en självklarhet.
dagens djurstudie.
att utforska staden och dess vildmark innebär givetvis att man springer på diverse djur. en otrolig mångfald infann sig vid dagens expedition och här visas endast ett axplock.
den röda ponchon hade kunnat fungera både som scenklädsel samt för att pryda vår manager. fåglarna (ja det är fåglar) var vävda med en sådan finess och sammansmälte fint med plaggets indianska framtoning. framsidan hade en klassisk snörningoch givetvis fanns det fransar nertill såsom bilden visar.
på bilden överst var det givetvis den uppstoppade fågeln jag fäste blicken på vid första anblick men mannen är ett kapitel för sig. med den varsamma hand han placerar handen mot den kalla väggen trots ett kadaver ovan huvudet kan han inte vara annat än en god varelse men genom den mystiska blick han har ställer jag mig förstummad, har han läst den bok du johanna och jag engång skrivit, ett av våra tidigaste verk? kanske är han inte så god som den varsamma handen antyder?
panda är ett fint djur. i par ännu finare och när man kan hålla båda två i en hand samtidigt är det så man nästintill svimmar av lycka. det gjorde jag idag.
djur + teknik
med samma beslutsamhet som jag så många gånger ringt på meccas port pressade jag nu mitt finger mot ringklockan till höger om den ståtliga dörren. per automatik öppnades samma dörr och in steg jag i en butik som stannat i tiden. väggar och tak täckta av ett ovanligt träslag från Brasilien (sedan länge olagligt att importera till nordligare breddgrader) speglar och glaspelare följde mig runt. jag tjuvlyssande när mannen bakom butikens disk beställde musslor och sniglar. dubbelt så mycket som i tisdags, nyårsfest anade jag.
men så plötsligt insåg jag att någon stirrade mot mig och jag tvingades pressa vår managers hand en aningen extra för att svälja ett glädjeskri. bakom två klädställningar i det innersta rummet, den uppstoppade leoparden och hans tiger vän!
okej, historien kunde slutat här och jag hade gått hem lycklig som det var...
men det gör den inte, för med butiksägarens hjälp (tillsammans med en längre föreläsning kring mänsklighetens evolution och atombomber och efter att vår manager jämförts med den där sydamerikanska fotbollspelaren som närapå knarkade ihjäl sig... ja madonna!) fick jag lära känna dessa två ståtliga djur från 30-talet. tigern att döma från dess storlek ej från Ryssland och leoparden med alldeles för stora tassar. djur och teknik i en vacker samklang. du förstår Rebecka, om man öppnar det lilla huvudlocket på toppen av dess hjäsa möts man av en liten motor. inkopplade till ett vägguttag kan de båda vifta på svansen, svänga med huvudet såväl som lysa med ögonen.
men så plötsligt insåg jag att någon stirrade mot mig och jag tvingades pressa vår managers hand en aningen extra för att svälja ett glädjeskri. bakom två klädställningar i det innersta rummet, den uppstoppade leoparden och hans tiger vän!
okej, historien kunde slutat här och jag hade gått hem lycklig som det var...
men det gör den inte, för med butiksägarens hjälp (tillsammans med en längre föreläsning kring mänsklighetens evolution och atombomber och efter att vår manager jämförts med den där sydamerikanska fotbollspelaren som närapå knarkade ihjäl sig... ja madonna!) fick jag lära känna dessa två ståtliga djur från 30-talet. tigern att döma från dess storlek ej från Ryssland och leoparden med alldeles för stora tassar. djur och teknik i en vacker samklang. du förstår Rebecka, om man öppnar det lilla huvudlocket på toppen av dess hjäsa möts man av en liten motor. inkopplade till ett vägguttag kan de båda vifta på svansen, svänga med huvudet såväl som lysa med ögonen.
onsdag 30 december 2009
att färdas i tiden.
05.03 spanar jag på mannens skor mitt emot mig på tåget. hans skor är väldigt välputsade. han verkar vara mer förberedd än mig.
att skriva ett schema tiden efter det passar sig inte då tiden försvann för ett ögonblick. 10h är tidsskillnaden och den spenderade jag på ett plan med en stor arabisk man som pöste över något på min plats. han hade magväska och något för fylliga läppar. jag agerade tolk och personlig assistent där vi satt och tittade på film, bland annat the time travellers wife om kärlek bortom tiden. så vackert att ögonen fuktas på äkta hollywood-vis.
väl framme i vancouver slår jag praktiskt taget huvudet i en 10m hög växtvägg innan jag sätter mig på the SkyTrain. framtiden är här tänker jag likt work in progress. men en doft av 80-tal samt totempålar blandar upplevelsen och jag vet inte vad jag ska tro.
detta tåg som färdas ovan mark, ska lära mig allt om det, tog mig tillslut efter 24h på resande fot till ett fantastisk palats där jag mottogs av välkomnande främlingar med indiansk mat och rundvandring i de två maffigaste hus jag sett där varje utrymme används till diverse användbara saker tex ett mattgolvsförstärkt kojliknande lekrum eller en nedsänkt med 6 trappsteg (i mattgolv) sovplats med tillhörande spegelvägg och halvväggar med hylla. det är min vän från varberg, Maria som håller till här i vanliga fall men nu är hon i sverige och jag får vältra mig i dess labyrintliknande existens. ett kollektiv för 20 pers. det är drömmen...
efter att jag nu har räddat skadorna från min fulla linsvätska som tillsammans med mina röda handskar färgat och blött ner större delen av innehållet i den väska som visade sig innehålla 18,5kg samt ätit gårdagens rester till frukost är det dags att utforska staden i regnet. regnet gör folk glada här läste jag. för regn här betyder snö i bergen. snö i begen betyder skidåkning och bergen omfamnar hela staden. maffigt.
att skriva ett schema tiden efter det passar sig inte då tiden försvann för ett ögonblick. 10h är tidsskillnaden och den spenderade jag på ett plan med en stor arabisk man som pöste över något på min plats. han hade magväska och något för fylliga läppar. jag agerade tolk och personlig assistent där vi satt och tittade på film, bland annat the time travellers wife om kärlek bortom tiden. så vackert att ögonen fuktas på äkta hollywood-vis.
väl framme i vancouver slår jag praktiskt taget huvudet i en 10m hög växtvägg innan jag sätter mig på the SkyTrain. framtiden är här tänker jag likt work in progress. men en doft av 80-tal samt totempålar blandar upplevelsen och jag vet inte vad jag ska tro.
detta tåg som färdas ovan mark, ska lära mig allt om det, tog mig tillslut efter 24h på resande fot till ett fantastisk palats där jag mottogs av välkomnande främlingar med indiansk mat och rundvandring i de två maffigaste hus jag sett där varje utrymme används till diverse användbara saker tex ett mattgolvsförstärkt kojliknande lekrum eller en nedsänkt med 6 trappsteg (i mattgolv) sovplats med tillhörande spegelvägg och halvväggar med hylla. det är min vän från varberg, Maria som håller till här i vanliga fall men nu är hon i sverige och jag får vältra mig i dess labyrintliknande existens. ett kollektiv för 20 pers. det är drömmen...
efter att jag nu har räddat skadorna från min fulla linsvätska som tillsammans med mina röda handskar färgat och blött ner större delen av innehållet i den väska som visade sig innehålla 18,5kg samt ätit gårdagens rester till frukost är det dags att utforska staden i regnet. regnet gör folk glada här läste jag. för regn här betyder snö i bergen. snö i begen betyder skidåkning och bergen omfamnar hela staden. maffigt.
tisdag 29 december 2009
ett misslyckat experiment eller nattens/morgonens scehma
04.29 orädd närmar sig Rebecka och 2x23 kg packning Fordens vackert vit glänsande lack
04.41 trotsar Forden tågstationens skyltar om endast behöriga fordon
04.42 farväl min kära vän!
04.58 åter i hemmet trygghet tar experimentet fart på riktigt. Som enda redskap väljs djärvt konsumtion av god tv underhållning
05.33 somnar oväntat
13.02 vaknar och inser att experimentet misslyckats
04.41 trotsar Forden tågstationens skyltar om endast behöriga fordon
04.42 farväl min kära vän!
04.58 åter i hemmet trygghet tar experimentet fart på riktigt. Som enda redskap väljs djärvt konsumtion av god tv underhållning
05.33 somnar oväntat
13.02 vaknar och inser att experimentet misslyckats
nattens schema. deltagare: Rebecka, Johnna
00.12 en mössa från senegal/guinea bissau/klädbytardagen samt julkort (det är fortfarande jul) levereras av man på cykel med tillhörande backspegel
00.25 vår manager tvingas med våld lämna byggnaden
00.26 tumult uppstår
00.28 sms från Alice: Hej Puss Ses
00.31 Carolina* somnar in (julklappskameran lånas friskt ut)
00.32 lugn råder åter
00.33 linne, linsvätskan samt den självhäftande träimitationen av valnöt packas ned och de två resväskorna förseglas (fråga: skall mössa från från senegal/guinea bissau/klädbytardagen bäras på flyg?) (svar på fråga 1: givetvis!) (fråga 2 berör eventuella svettningar?) (svaret på fråga två kan verka anstötande vid första anblick då varma och skrymmande kläder har lagts fram på stolen avsedd för flygresans outfit då väskan inte sväljer mer prylar)
00.35 america skivan från manager packas ner
00.48 arnold fångar åter vårat intresse.
00.49 arnold lämnas för Seinfeld. Johanna skrattar friskt
00.52 Carolina är försvunnen. Nej! utbrister Rebecka förstött. Johannas skratt utbyts mot citat: det här är ett mysterium
00.56 Carolina återfinns i Ellinors** rum
00.59 tid för samtal
01.03 500g marsipan överlämnas. Carolina vaknar ur sin dvala och utbrister "ååh, marsipan!"
01.05 upptäckten av Carolinas felstavade namn som Caroline skapar en känsla av osäkerhet, och det ändras snabbt till sin rätta stavning. Carolina somnar tryggt åter.
01.15 budget
01.25 logga och fotomontage
02.03 musik skapas
02.04 Carolina ber om öronproppar
02.05 natten fortgår i skapandets tecken
04.00 en liten appertif inmundigas
04.15 Carolina vaknar för farväl
04.30 vän och kollega plus ford, säker färd till tågstation i tid
04.32 Carolina slår sig ner för att läsa absynthindustries blogg
05.02 tåg avgår mot Canada
* Carolina, främst en flitig läsare av bloggen och dessutom en av kvinnorna i huset Mecca
** Ellinor, bloggmentor och sambo till Carolina
måndag 28 december 2009
Forden
snart är min fasta hand mycket nära din. denna packning kommer vara det vackraste canadas tull skådat.
för övrigt kommer en vit ford med åttiotalsrand och nya vinterdäck stå parkerad utanför din port tidigt imorgon bitti, bli då inte rädd, utan kliv in vettja..
för övrigt kommer en vit ford med åttiotalsrand och nya vinterdäck stå parkerad utanför din port tidigt imorgon bitti, bli då inte rädd, utan kliv in vettja..
att fly landet.
oops. har inte tittat till bloggen så flitigt och nu befinner jag mig åter igen i mecca, adressen hoppas jag du kan i huvudet.
att packa står på dagens schema. det är inte lätt och jag skulle behöva en expert vid min sida. då syftar jag givetvis på dig kära johanna med referenser till din eminenta packning à la Budapest 2008.
imorgon lämnar jag landet kl. 05.02. kom hit innan dess är du snäll och ta en svängom på mitt något slitna parkettgolv samt för att dricka en kopp the och kasta något oanvändbart i mitt bagage som får bestå av 2x23kg + 8kg i handen. eventuellt bjuds det på svenskt kött så här kvällen före avfärd.
nu, åter till schemat.
ps. egentligen vill jag lägga in en film på en viss dans men det får vara så länge. lite restrektiv så här i början ute i www.
tisdag 22 december 2009
söndag 20 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)