med samma beslutsamhet som jag så många gånger ringt på meccas port pressade jag nu mitt finger mot ringklockan till höger om den ståtliga dörren. per automatik öppnades samma dörr och in steg jag i en butik som stannat i tiden. väggar och tak täckta av ett ovanligt träslag från Brasilien (sedan länge olagligt att importera till nordligare breddgrader) speglar och glaspelare följde mig runt. jag tjuvlyssande när mannen bakom butikens disk beställde musslor och sniglar. dubbelt så mycket som i tisdags, nyårsfest anade jag.
men så plötsligt insåg jag att någon stirrade mot mig och jag tvingades pressa vår managers hand en aningen extra för att svälja ett glädjeskri. bakom två klädställningar i det innersta rummet, den uppstoppade leoparden och hans tiger vän!
okej, historien kunde slutat här och jag hade gått hem lycklig som det var...
men det gör den inte, för med butiksägarens hjälp (tillsammans med en längre föreläsning kring mänsklighetens evolution och atombomber och efter att vår manager jämförts med den där sydamerikanska fotbollspelaren som närapå knarkade ihjäl sig... ja madonna!) fick jag lära känna dessa två ståtliga djur från 30-talet. tigern att döma från dess storlek ej från Ryssland och leoparden med alldeles för stora tassar. djur och teknik i en vacker samklang. du förstår Rebecka, om man öppnar det lilla huvudlocket på toppen av dess hjäsa möts man av en liten motor. inkopplade till ett vägguttag kan de båda vifta på svansen, svänga med huvudet såväl som lysa med ögonen.
men så plötsligt insåg jag att någon stirrade mot mig och jag tvingades pressa vår managers hand en aningen extra för att svälja ett glädjeskri. bakom två klädställningar i det innersta rummet, den uppstoppade leoparden och hans tiger vän!
okej, historien kunde slutat här och jag hade gått hem lycklig som det var...
men det gör den inte, för med butiksägarens hjälp (tillsammans med en längre föreläsning kring mänsklighetens evolution och atombomber och efter att vår manager jämförts med den där sydamerikanska fotbollspelaren som närapå knarkade ihjäl sig... ja madonna!) fick jag lära känna dessa två ståtliga djur från 30-talet. tigern att döma från dess storlek ej från Ryssland och leoparden med alldeles för stora tassar. djur och teknik i en vacker samklang. du förstår Rebecka, om man öppnar det lilla huvudlocket på toppen av dess hjäsa möts man av en liten motor. inkopplade till ett vägguttag kan de båda vifta på svansen, svänga med huvudet såväl som lysa med ögonen.
det låter som en dröm johanna. kan du ta mig dit någon dag?
SvaraRaderadjur har på sätt och vis även präglat min vardag. jag såg en fin brosch i form av en zebra, en fyrkantig sådan. den vilade på bomull i en liten ask som i sin tur låg på ett bort fyllt med andra vackra smycken men dess uppsyn påminde mig om dig och fångade min uppmärksamhet länge och väl.
+ att varje mynt pryds av drottning elizabet samt minst ett djur. det kan vara bäver, älg eller björn. ståtligt så det förslår.