att färdas i tiden.

05.03 spanar jag på mannens skor mitt emot mig på tåget. hans skor är väldigt välputsade. han verkar vara mer förberedd än mig.

att skriva ett schema tiden efter det passar sig inte då tiden försvann för ett ögonblick. 10h är tidsskillnaden och den spenderade jag på ett plan med en stor arabisk man som pöste över något på min plats. han hade magväska och något för fylliga läppar. jag agerade tolk och personlig assistent där vi satt och tittade på film, bland annat the time travellers wife om kärlek bortom tiden. så vackert att ögonen fuktas på äkta hollywood-vis.

väl framme i vancouver slår jag praktiskt taget huvudet i en 10m hög växtvägg innan jag sätter mig på the SkyTrain. framtiden är här tänker jag likt work in progress. men en doft av 80-tal samt totempålar blandar upplevelsen och jag vet inte vad jag ska tro.

detta tåg som färdas ovan mark, ska lära mig allt om det, tog mig tillslut efter 24h på resande fot till ett fantastisk palats där jag mottogs av välkomnande främlingar med indiansk mat och rundvandring i de två maffigaste hus jag sett där varje utrymme används till diverse användbara saker tex ett mattgolvsförstärkt kojliknande lekrum eller en nedsänkt med 6 trappsteg (i mattgolv) sovplats med tillhörande spegelvägg och halvväggar med hylla. det är min vän från varberg, Maria som håller till här i vanliga fall men nu är hon i sverige och jag får vältra mig i dess labyrintliknande existens. ett kollektiv för 20 pers. det är drömmen...

efter att jag nu har räddat skadorna från min fulla linsvätska som tillsammans med mina röda handskar färgat och blött ner större delen av innehållet i den väska som visade sig innehålla 18,5kg samt ätit gårdagens rester till frukost är det dags att utforska staden i regnet. regnet gör folk glada här läste jag. för regn här betyder snö i bergen. snö i begen betyder skidåkning och bergen omfamnar hela staden. maffigt.