Lejon+Tiger=Dagens Djur:Liger.

samtalet.

att få ett samtal från en mycket fin vän med direktsänd bild är som en sång i mina öron. lördagsskolan blir genast så mycket bättre bland betong och industristängsel som flyter ut i färgat gummi.

puss!

jag har varit i alla städer.

igår utspelades följande konversation mellan mig och en kanadensisk man som tilltalade mig med God Jul då han pluggat i köpenhamn i 8 månader. händelsen ägde rum igår på arkitekternas återkommande fredagstillställning/barsammanhang good times:

- have you ever been to New York?

- no but I'm going to visit a friend there in the end of April

- I think it is the best city in the world!

- have you been to many cities?

- I haven't been to Paris

så Johanna, baserat på detta statement kan du skratta dig lycklig. du ska till världens bästa stad (eventuellt nr 2 men det kan du själv avgöra då du besökt Paris)! tur att jag ska besöka dig då jag inte har någon aning var Vancouver placerar sig. Kanske 157?

hemmet.

brev uppskattas och mottages tacksamt. både nya som gamla. adressen till mitt tillhåll är:

Rebecka Rosén

2766-3 Fairview Crecent

Vancouver, BC V6T 2B9

CANADA

ps. jag bor på första våningen med utsikt åt andra hållet. en parkering är det första jag blickar ut över varje morgon.

upphittat!brevet från polen som aldrig nådde fram.

"detta är ett litet brev om Hotel Royal och dom små män som jobbar där.

hej kär Rebecka Rosén. lyckan var total när jag hittade detta papper på hotel royal i polen, krakow. tag fram ditt sommarbudget papper och lägg märke till den identiska inrutningen. Rebecka, jag tänker som en polack. låt mig beskriva hotel royal. tänk dig mönstrade heltäckningsmattor. likaså badrummet i mönster och en laxrosa kakelplatta där detta laxrosa mönster sitter på. ooh! i vår korridor finns en trevlig lounge del som består av skinn 80-tals möbler och en ensam palm i kontrast till hotellets övriga sekelskiftesstil. det bästa är ändå personalen. små män i för stora kostymer som visar en till sitt rum. tätt står man sen tryckta i den helt spegelbeklädda hissen och då hinner man titta på deras namnbricka som även innehåller ett fotografi där den trötta mannen framför dig kammat sitt hår i sidbena och ler och ser ut som en polsk sopopera skådis."

New York i Malmö

på nobelvägen vaknar jag numera varje morgon upp till New York. Tro det eller ej, hemmet är städat, putsat och glänsande som aldrig förr.

det är alltså hyra ut lägenheten dags och behovet av bostad i staden är större än jag anade,mailen har störtat in och svämmat över kontot på brädden och tvären.

favoriten hittills är detta enkla men slagkraftiga svar:
Det kommer ej att vara några problem med pengar och mitt namn är okej. Har pizzeria i Centrala Malmö


notera att bilden ovan innehåller både före och efter städning på en och samma gång.

industrins färger.

skolan är här. på ett mycket intensivt sätt. många kurser hit och dit som blandas med vardagens sysslor som inte flyter likt det vatten jag är van vid i mitt hemland. igår hade vi årets första fältstudie. två microparker med så flotta namn som cambridge park samt oxford park framkallades genast bilder. stället visade de sig vara en bakgård, en knarkarpark med industrin och bergen som fond. här ska nog jag kunna lösa ett och annat var inte det första jag tänkte när jag gick fram för att ta ett foto och utbyta några meningar med en av uteliggararna som satt på en av de prefabricerade parkbänkarna i ofärgat trä. vad jag till min stora förvåning fick vara med om var att mannen med det bruna papperspåsen innehållandes en hamburgare tilltalade mig vid förnamn, you must be rebecka. denna man, iklädd en festlig mössa med tofs, tuffa solglasögon från 90-talet trots avsaknad av sol samt minst fem piercingar utplacerade i de båda öronen visade sig vara min professor. en californian dude som ska ta oss till portland, lära oss allt om design, material och vektorworks. yeah! efter mötet tog hela klassen (12 pers, lyxigt) en kall öl på haket brevid. det här ska nog lösa sig tänkte jag då.

någon annans mat.

så här mycket popcorn och tonfisk finns det i ett hus i vancouver. att skaffa föda visade sig vara lätt till en början då de fantastiska kollektivet praktiskt taget matade mig med de flesta godsaker man kan önska sig. som ett tack bakade jag en svensk kladdkaka som uppskattades väldigt. nu är situationen en annan. att bygga upp ett kök med både inventarier och ätbara ting är inget man gör i en handvändning. mina två mexikanska rumskompisar har uppvisat upp stor mognad trots deras ringa ålder (21 år. you don't look like 25, fick jag givetvis höra och jag utlyser härmed en fråga. om man är 25 år och samtidigt ser ut som man är 25 år hur ser man ut då?) och handlat även till mig. det visar sig som om vi ska dela på allt. hmm... igår fick jag med mig en lista till affären som visade sig vara en inte så bra mataffär. istället inhandlades en mascara trots att det inte stod på listan. den visade sig i sin tur under morgonens timma innehålla kulören blackened ruby. ett litet skräckblandat glädjeskri utbröt då jag fick se den rödaktiga tonen och de bomullstunna väggarna vibrerade i takt med de varsamma strykningarna mot mina något för få ögonfransar.

gåvorna.

med orden "dom här ska du ha" lämnades gåvorna över,
500 g mandelmassa, 380 g blandade bönor och 125 g tonfisk.
att döma av mössan kom kvinnan antingen från
senegal, guinea bissau eller en klädbytardag.

125 g tonfisk användes under gårdagen i en frääsch sallad,
dom 380 g blandade bönorna för 7 minuter sedan och
500 g mandelmassa väntar ännu på sitt öde.

belöningen.

okej, internet har vi,
polska lär vi oss på två veckor

lyx!

men jag har äntligen en garderob som man kan gå in i, iallafall stå lite i. yeah! tyvärr varade lyckan endast i 25 minuter då avsaknaden av galgar tvingat mig lägga större delen av mina prylar på det mattbeklädda gråmelerade golvet.

installation.

ett nytt hem eller vad man ska kalla det har ändrat min tillvaro. nu befinner jag mig i ett litet fult rum på universitetets enorma område med 45.ooo studenter. i ett krampaktigt försök att installera mig i denna bunker samt för att göra saker och ting hemtrevliga har jag nu pyntat med mina två inredningsdetaljer utförda i äkta malmö anda. tillsammans bildar de en trevlig installation som jag valt att kalla dansande porslinsget framför cementa.

upphittat i vancouver

på jakt i staden hittade jag inte allt jag jagade men dock något så mycket värdefullare. brevid mig på tågstationen svischade en guldjacka förbi mig. eftersom guld är min favoritfärg drogs mina ögon genast i den riktiningen och får till sin förtjusning skåda jackan på en dvärg! vid en närmare observation ser jag att det inte är en dvärg jag har att göra med utan en minimänniska då proportionerna verkade vara de samma som på det som vi alla uppfattar som en normalstor människa. den asiatiska kvinnan, ca 50år var det finaste jag sett där hon gick med raska steg i guld och olika nyanser av rosa med en sista finnish av ljusblåa foppatofflor. hon var svår att hålla takten med där hon hastigt kryssade sig genom det svårgenomträngliga människohavet men med hennes utstålning var hon svår att missa. hon log. jag log.

konsten att flyga.

en fördel med den automatik tågen som flyger sig genom staden med dess skyskrapor och granar har är att den plats där vanligtvis den person som manövrerar tåget erbjuds istället till en passagerare. denna dag var det min tur. till en början något nervös vilket snabbt byttes ut mot en lycka. jag satt med en stolthet jag aldrig tidigare suttit med, låtsades att jag vad den som förde tåget framåt trots avsaknad av fungerande vindrutetorkare. känslan var total.

insida vs. utsida?

det är kameraköpardags här i staden. mina upptäckter och dess dokumentation gör sig inte rättvisa genom min nuvarande patetiska kameralins. att skaffa en ny livskamrat står nu på spel, ett oerhört svårt beslut. jag önskar att min personliga rådgivare och livscoach var vid min sida för att trycka min hand och hjälpa mig iden digitala djungel jag nu står invid. pris, tillgänglighet, fotokvalitet är

sekundära egenskaper. nu är det estetiken som står högst i kurs, eller då är ju köpet givet. får se vad jag kan hitta på färden.