på jakt i staden hittade jag inte allt jag jagade men dock något så mycket värdefullare. brevid mig på tågstationen svischade en guldjacka förbi mig. eftersom guld är min favoritfärg drogs mina ögon genast i den riktiningen och får till sin förtjusning skåda jackan på en dvärg! vid en närmare observation ser jag att det inte är en dvärg jag har att göra med utan en minimänniska då proportionerna verkade vara de samma som på det som vi alla uppfattar som en normalstor människa. den asiatiska kvinnan, ca 50år var det finaste jag sett där hon gick med raska steg i guld och olika nyanser av rosa med en sista finnish av ljusblåa foppatofflor. hon var svår att hålla takten med där hon hastigt kryssade sig genom det svårgenomträngliga människohavet men med hennes utstålning var hon svår att missa. hon log. jag log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar