frysa tiden.

under nyårsdagen traskade jag nerför vår betong-gråaste favoritgata. den oerhörda kylan frös troligtvis bitar av min hjärna för där, då tog plötslig en inre fascination för spåren av kvällens festligheter över. det annars så förgängliga mänskliga urinet som nu på grund av kylan frusit till is. jag tyckte det var vackert.

väl hemma, när min hjärna sakta började tina upp fann jag 72 bilder på fruset piss i min kamera..