ofta roar jag mig med att fota personer som fotar varandra. så även i detta fallet. kvinnan med de olympiskt röda vantarna spexar här i konstverket (hon har även vit jacka vilket gör att hon smälter in på ett nästan kamouflageaktigt vis (om det inte vore för vantarna (dessa vantar som 76% av befolkningen har på sig))) som även jag halshuggit, troligen pga nervositet över att bli påkommen som någon slags spion i min blottarrock och misstänksamma axelremsväska från 50-talet. denna bild togs sekunderna innan bilden på mig i den förra inlägget. genomskådade hon mig tro?ps. detta inlägg läses förslagsvis efter det förra för att få en bredre förståelse över kvinnans existens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar