what time is this place?

jag sitter i studion och spelar på favoritbandet vit päls högt för mina klasskamrater (en hit från Dr Alban slinker emellan då och då. svensk musik på export) samtidigt som en öl inmundigas. kl är 22.35 och jag börjar bli ännu bättre på att göra saker i den sista sekunden. beror dock inte på mig utan att det varje dag finns en ny deadline. jag börjar bli snabb. något.

dagens föreläsning av favoritprofessorn doug handlade just om tid. kevin lynch tid ihuvudsak men han har fått med hela världens tid i sin bok (you got to love it). den luriga tiden jag inte riktigt förstår mig på. bara en månad kvar innan resan tar fart.

free yourself in a time sense. om the restless people. the campers. the snow birds. the nomads. the gypsies. the wanderers. the vagabonds.

when time pauses - brooklyn bridge.

it's about beeing there

letting the world come to you

also to enlarge the presens

på fredag åker jag och doug tillsammans med de fantastiska citaten till Portland men man får inte ha med sig frukt på bussen för då kan hela usa explodera.

men innan dess en presentation, en annan presentation, fira med grön öl på st. patricks day, en föreläsning med en arkitekt som gjort vancouvers enda torg, placerat under en väg...

+ en shadow mentor day då jag ska röra mig likt en skugga bakom en viss Maruyama.

nu kom clarence, städaren in i lokalen. han låtsas inte om mig. kanske gillar han inte öl?

en passande bild? kom att tänka på en film från det underjordiska torget kallat robson square. dansen var great och jag stannade länge och inspirerades av moves jag inte tidigare sätt.