Visar inlägg med etikett dvärg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dvärg. Visa alla inlägg

tisdag 25 maj 2010

på biblioteket finns inga böcker.







med den rätta handföringen närmade vi oss Rems skapelse där färger sprakade och höjder svindlade. skuggor blev mönster och mina ben transformerades till en dvärgs proportioner.

onsdag 12 maj 2010

jerry jerry jerry!midget fight!



redan utanför förstod jag att detta skulle bli fantastiskt. skaran som stod uppradad var en spännande blandning av extremt feta, extremt korta, extremt långa, halta, krymplingar och amerikaner med tydliga tecken på inavel (amerika utanför new york?) vi gled förbi (vip. jerry springer!) världens tjockaste man längst fram i kön, i flera timmar hade han stått där och väntat fick vi veta . "det är en trevlig resa,i går åt vi god mat, vi bor på ett trevligt hotell och så ser vi jerry springer".
så blev det att vi hamnade allra längst fram. med varsin biffig vakt vid vår sida kunde vi följa de mest bisarra draman bara 2 centimeter bort. det slogs med knytnävar och stilettklackar. perukerna regnade ner i knäna på oss till tonerna av jerry jerry jerry! till sluttexterna skakade vi hans hand, jerry själv.
detta överskuggades dock lite av den shockfyllda upplevelsen när jag förstod innebörden av jerry beans*.denna syn av enorma amerikanska hängpattar alldeles för nära mitt ansikte.

*jerry beans: (för publiken) ställ dig upp,skrik jerry beans, flasha brösten och skaka dom våldsamt. i retur får du en påse beans.

söndag 3 januari 2010

upphittat i vancouver

på jakt i staden hittade jag inte allt jag jagade men dock något så mycket värdefullare. brevid mig på tågstationen svischade en guldjacka förbi mig. eftersom guld är min favoritfärg drogs mina ögon genast i den riktiningen och får till sin förtjusning skåda jackan på en dvärg! vid en närmare observation ser jag att det inte är en dvärg jag har att göra med utan en minimänniska då proportionerna verkade vara de samma som på det som vi alla uppfattar som en normalstor människa. den asiatiska kvinnan, ca 50år var det finaste jag sett där hon gick med raska steg i guld och olika nyanser av rosa med en sista finnish av ljusblåa foppatofflor. hon var svår att hålla takten med där hon hastigt kryssade sig genom det svårgenomträngliga människohavet men med hennes utstålning var hon svår att missa. hon log. jag log.