på tal om fåglar. ett hav i Sarajevo.

jag såg ett moln av fåglar. sen såg jag den lilla kvinnan. totalt omsluten av fåglar, vadandes genom ett hav av fåglar. man kan ju inte annat än älska Sarajevo.

home is wherever I'm with you!

I dag fyller du är finaste vän så därför gratulerar jag dig härmed och annonserar samtidigt min hemkomst! Den 9 juni vid 10.30 står jag nämligen åter i malmös hamn och undrar om en vit ford med tillhörande chaufför kommer befinna sig där jag lämnades av en köldbiten gryning i december för att knyta ihop säcken och samtidigt starta episod IV. för att du ska känna igen mig efter denna långa färd klar jag mig enligt tradition i djurmönster och sjunger en sång för dig.

ugglor i seattle.

en återförening som jag väntat på i fem år skedde i staden. när jag såg skylten på flygplatsen och ugglorna var nervositeten som bortblåst.

jag minns när jag talade om fåglar.

rebecka, en gång talade även jag om fåglar. fast fåglarna jag vek då var mycket små, men så var också mina fingrar mycket mindre på den tiden. det var för 12 år sedan på ett läger som min bästa vän på den tiden drog med mig på. där vaknade man till cardigans, dom sjöng något om sunshine och där fanns bland många andra Masako. att hon hette så hade jag aldrig mints om det inte var för att hon skrev till mig på facebook en dag för kanske ett år sedan. hej, vi var på samma läger när vi var 12. i schock över det faktum att hon hittat mig, för jag kan inte minnas att vi någonsin presenterade oss för varandra på riktigt svarade jag hur hittade du mig? jag minns ditt namn sa hon då.

jag bjuder på en bild av fågeln som ofta hälsar på oss. den är väldigt röd och hans vänner vanligt grå.

vi talade om fåglar.

situationen i hemmet har varit lite turbulent. festande mexikaner för första gången utan strängt observerande föräldrar vs. ett japanskt ambitiöst strikt studieschema som kräver absolut tystnad.

mitt i. modern rebecka. (även kallas rebs av mexico, leb av japan)

nu har det skett, japan har i tysthet flyttat ut. kontraktet följdes inte och de spanska högljuda stämmorna gav henne stomach ache in the head.

innan hon for lärde hon mig äntligen den klassiska origami tranan vackert ackompanierad av min favoritlåt fåglarna.

tråkigt att flytt var enda lösningen men nu kan jag äntligen bjuda hem gäster efter 22 utan att behöva fylla i ett formulär och få det påskrivet av en av de anställda mentorerna innan lunch.

mexico igår.