att återförenas likt djur.

vän till Julius lokaliserad.

kanadensisk fågalvän/flickvän?

påväg till en av AB synths omtalade spelningar på Inkonst.

det lilla huvudet med de väl avvägda och verklighetstrogna stirrande ögonen ska varsamt placeras på huvudet innan framförandet på konsthallen.

Julius stjäl showen i den blinkande spotlighten och med ett intensivt headbangande i takt till musiken.

Julius. En sann vän. Trots att han ibland tar över på ett lite obehagligt sätt med sin lite för intensiva blick och sina huvudet-ramlade-visst-av-trix. Dock arbetar han hårt med det musikaliska och är en stark karaktär i AB synth och bandets framgångar. Hans stöttande maner på turnébussen är ovärdeligt.

Jag mindes precis hur mycket jag saknar honom då jag ser en släkting på Vancouver museum. Tur att vi återförenas i New York i maj!

färsk efterfrågad kunskap.

HOW TO MAKE A DEER

Most taxidermi is now constructed with prefabricated forms made from lightweight plastic foam.

First, glass eyes are inserted and antlers attached. Next earlines are fitted and glued into the ears. The eyebrows, eyelids, and nose are sculptured on the form with soft clay, and finally the whole form is covered with an adhesive paste. The skin pressed into place and pinned while the adhesive dries. The delicate skin around the nose and eyes of some animals are painted with varnishes to reproduce living colours.

An animal's eye are particular important to get right, and glass eyes are manufactured to mimic the exact colour and size of living creatures.

Mounting a trophy head takes about 10 hours to completed, not including drying times. These step-by-step trophies were prepared by Steve Kulash Taxidermy Ltd. on Kingsway in Burnaby. They are chemical and toxin free. You may touch them, if you like.

gårdagens djurstudie i bild.

att köpa de två jackorna, en för honom och en för henne, avbildade i ett litet behändigt format och placerade till höger respektive vänster om de båda djurens bakre tass känns genast som en självklarhet.

dagens djurstudie.

att utforska staden och dess vildmark innebär givetvis att man springer på diverse djur. en otrolig mångfald infann sig vid dagens expedition och här visas endast ett axplock.

den röda ponchon hade kunnat fungera både som scenklädsel samt för att pryda vår manager. fåglarna (ja det är fåglar) var vävda med en sådan finess och sammansmälte fint med plaggets indianska framtoning. framsidan hade en klassisk snörningoch givetvis fanns det fransar nertill såsom bilden visar.

på bilden överst var det givetvis den uppstoppade fågeln jag fäste blicken på vid första anblick men mannen är ett kapitel för sig. med den varsamma hand han placerar handen mot den kalla väggen trots ett kadaver ovan huvudet kan han inte vara annat än en god varelse men genom den mystiska blick han har ställer jag mig förstummad, har han läst den bok du johanna och jag engång skrivit, ett av våra tidigaste verk? kanske är han inte så god som den varsamma handen antyder?

panda är ett fint djur. i par ännu finare och när man kan hålla båda två i en hand samtidigt är det så man nästintill svimmar av lycka. det gjorde jag idag.

djur + teknik

med samma beslutsamhet som jag så många gånger ringt på meccas port pressade jag nu mitt finger mot ringklockan till höger om den ståtliga dörren. per automatik öppnades samma dörr och in steg jag i en butik som stannat i tiden. väggar och tak täckta av ett ovanligt träslag från Brasilien (sedan länge olagligt att importera till nordligare breddgrader) speglar och glaspelare följde mig runt. jag tjuvlyssande när mannen bakom butikens disk beställde musslor och sniglar. dubbelt så mycket som i tisdags, nyårsfest anade jag.

men så plötsligt insåg jag att någon stirrade mot mig och jag tvingades pressa vår managers hand en aningen extra för att svälja ett glädjeskri. bakom två klädställningar i det innersta rummet, den uppstoppade leoparden och hans tiger vän!

okej, historien kunde slutat här och jag hade gått hem lycklig som det var...

men det gör den inte, för med butiksägarens hjälp (tillsammans med en längre föreläsning kring mänsklighetens evolution och atombomber och efter att vår manager jämförts med den där sydamerikanska fotbollspelaren som närapå knarkade ihjäl sig... ja madonna!) fick jag lära känna dessa två ståtliga djur från 30-talet. tigern att döma från dess storlek ej från Ryssland och leoparden med alldeles för stora tassar. djur och teknik i en vacker samklang. du förstår Rebecka, om man öppnar det lilla huvudlocket på toppen av dess hjäsa möts man av en liten motor. inkopplade till ett vägguttag kan de båda vifta på svansen, svänga med huvudet såväl som lysa med ögonen.