Visar inlägg med etikett tid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tid. Visa alla inlägg

torsdag 12 april 2012

trans rosario. en annan busfärd att minnas.




i ett praktexemplar av buss från 70-talet under 28 timmar på oasfalterad väg.

torsdag 23 juni 2011

dagens dygn. det längsta.










00.09 solen går ner
00.59 solen går upp

onsdag 1 juni 2011

att reflektera över begreppet tid...


..gör man bäst på ett tåg.

torsdag 31 mars 2011

Vykort från Taj.Och kanske resans hitintills största bedrift.







Och så var tanken att den beryktade soluppgången skulle bevittnas, så till den milda grad hade de ansträngt sig för detta event(!) att de reste med tåg till Agra (hemstad åt Taj) utan sömn sedan flygresan (även denna utan sömn). Men två dygns sömnlöshet satte sina spår och när klockan ringde vakande ingen av dem. Istället väcktes de brutalt upp av hotell receptionens
- Your taxi is waiting mam
Och aldrig hade väll sträckan Säng - Taxi - Taj Mahal klarats av på denna tid.

Väl framme upptäckte de dock:
Det var molnigt.

Men likt ett under skingrades molnen just som deras besvikelse var ett faktum.

Nåväl, de såg Taj och förundrades över denna kärleksgåva men främst över mannen med visselpipa som hårt blåste rätt i örat så att trumhinnan skälvde oroväckande om man mot förmodan råkade ta ett fotografi inuti Taj (en skylt ville de föreslå men avstod).

Sedan insåg de nästa faktum, vilket var följande:
De hade ingen aning om varken hotellet där de boddes namn än mindre adress.
Och detta i ett kaotiskt indien.

Båda plockade fram det där fotominnet (ingen karta hade givetvis beskådats än mindre studerats före avfärd till Agra) samt en tuk tuk. En staty där (obs. denna såg mycket levande ut med blodröda läppar) kanske höger där? och ett fallfärdigt hus här, känner igen reklamskylten där(det var leendet). Japp, problemet löst!

Visserligen är Agra en liten stad, men trots allt 1,3 miljoner.Resans kanske hitintills största bedrift.

tisdag 8 juni 2010

restaurangen vid slutet av universum.






nu är timmarna räknade. snart befinner ab synth sig åter i samma stad. sista kvällen fann jag mig dock i en tidskapsel högt ovanför staden. 83 var året som fylldes med tonerna av jazz med egna tolkningar av moderna klassiker såsom toni braxton - unbreak my heart. restaurangen roterade, liksom drinkarna, solnedgången, själva klotet samt marias väska som roterade bort sig. dessa multipla dimensioner (vi snackar mer än 4D här) blev för mycket för tidsväven och jag tror att vi fann ett hål vilket gör mig orolig om jag verkligen kom ut i rätt årtal. vi får se om jag kommer med flyget om 5h som ska gå 2010.

fredag 7 maj 2010

nya strukturer.





Högt upp bland, Nej! ovanför trädkronorna tar en ny struktur form.
Till ljudet av sågen växer trä mot trä och bildar ett gångsystem i skyn.

onsdag 17 mars 2010

what time is this place?

jag sitter i studion och spelar på favoritbandet vit päls högt för mina klasskamrater (en hit från Dr Alban slinker emellan då och då. svensk musik på export) samtidigt som en öl inmundigas. kl är 22.35 och jag börjar bli ännu bättre på att göra saker i den sista sekunden. beror dock inte på mig utan att det varje dag finns en ny deadline. jag börjar bli snabb. något.

dagens föreläsning av favoritprofessorn doug handlade just om tid. kevin lynch tid ihuvudsak men han har fått med hela världens tid i sin bok (you got to love it). den luriga tiden jag inte riktigt förstår mig på. bara en månad kvar innan resan tar fart.

free yourself in a time sense. om the restless people. the campers. the snow birds. the nomads. the gypsies. the wanderers. the vagabonds.
when time pauses - brooklyn bridge.

it's about beeing there
letting the world come to you
also to enlarge the presens

på fredag åker jag och doug tillsammans med de fantastiska citaten till Portland men man får inte ha med sig frukt på bussen för då kan hela usa explodera.
men innan dess en presentation, en annan presentation, fira med grön öl på st. patricks day, en föreläsning med en arkitekt som gjort vancouvers enda torg, placerat under en väg...
+ en shadow mentor day då jag ska röra mig likt en skugga bakom en viss Maruyama.

nu kom clarence, städaren in i lokalen. han låtsas inte om mig. kanske gillar han inte öl?

en passande bild? kom att tänka på en film från det underjordiska torget kallat robson square. dansen var great och jag stannade länge och inspirerades av moves jag inte tidigare sätt.