jag ville gråta.

det var så fint. vad man kan utföra med endast en benstump. tårarna närmade sig. paralympics 2010. mitt första riktiga möte med os i arenaform. norge - usa. ostabilt men inspirerande.

och inatt drömde jag att det var nakenfestival i staden för att skapa gemenskap. det var främst för kroppar med missbildningar för att visa på att vi människor trots olikheter är väldigt lika. ett så vackert initiativ så det förslår.

så hela natten fick jag se de mest märkliga kroppsformerna jag skådat. alienliknande amöbaformade utropstecken i nakenformat som rörde sig likt mig.

olympic fun!

två veckors lov är redan slut. tur att slutet var storslaget med guldmedaljrekord för värdlandet efter hockeyfinalen. yeah!

ögonblicket.

den olympiska facklan har precis eskorterats brevid byggnaden där jag spenderar mest tid. regn. exalterande människor med paraplyer. 50 motorcykelpoliser, enorma bussar med människor i. diverse fordon. färgade lampor. gratis popcorn och choklad. ballonger. det var mätkligt och jag vill forska lite mer i eldfrågan och om den förvaras mellan spelen eller om själva fraktandet pågår i 4 år. jag återkommer.