urban solnedgång genom ett parkeringshus är vad det är.

staden och dess enorma siktlinjer genom det perforerade landskapet.

Detroit: om bilen får bestämma.

på samma plats låg Henry Fords första verkstad där han började experimentera med bilbyggeri innan det blev en storslagen teater som idag fungerar som parkeringsgarage.

det är nog den maffigaste luftvolym jag äntrat.

fågelbråket.

frågan var vem skulle få den fina måsjackan att förgylla staden med.

umeå vann och den passar perfekt på systern.

natten x2.

på väg hem i mörkret upplyst av parkeringshuset kan de märkligaste mötena inträffa.

igår.

ett frustande fnysande maskinellt gnisslande ljud fick mig att stanna till och önska att jag hade haft en diktafon i fickan . ovanför huvudet, entvättbjörn som stampar takten på en trädgren. på språng, en annan tvättbjörn. åskådare, en tredje tvättbjörn. kanske skulle de para sig? dramat förhöll sig ganska uttraget och den sena timman tillät mig inte att se upplösningen tyvärr.

nyss.

någon rullar förbi.

- hey, would it be possible for me to get to know you?

- get to know me?

- yes.

- no, i'm on my way home.

- another day?

- I'm leaving... (förtydligande new york)

- I'm Vladimir...

efter två dygn i studion var jag tyvärr inte upplagd för att lära känna Vladimir trots att han hade rullskriskor och rörde sig mycket snabbt. där sumpade jag också chansen att få använda en av mina klänningar lämpad för fiskrestaurang. fast egentligen ville han bara ta en kaffe men jag gick vidare hemmåt.

totalt: tre tvättbjörnar, ett parkeringshus, en rullande ryss

dagens parkeringshus.

det kan vara svårt att få en vy över staden annat än från gatunivå om man inte jobbar i ett av glaskontoren men idag fann jag det. parkeringshuset. dagen var strålande och kontrasten mellan china på 7o-talet och vancouvers 90-tal var svindlande vacker där det hela bäddades in av den något snötäckta kedjan.