Att gå in i det andra livet på rätt sätt.

I dag nådde ljudet av en förbipasserande parad våra känsliga öron. Vi slängde oss på dörren och ut på gatan. Mycket riktigt där var den, dess funktion framgick aldrig dock men glädjen var där.
När paraden väl passerat nådde ett nytt ljud oss
- En blandning mellan trumpet och klarinett sa Stina med sitt tränade öra.
Det första som fångade mitt intresse var kameramannen och hans tröja och
det visade sig snart att någon form av festligheter pågick alldeles nära vårat hem.
- Come in! Come in! skreks det från andra sidan gatan.
Och plötsligt befann vi oss mitt upp i firandet av hur en 8-årig pojke gick in i sitt andra liv och hela släkten var där. Det sjöngs mantran och bjöds på dryck, det skulle skakas hand och en röd prick skulle sitta i pannan.
- Come! Come! skreks det på nytt till oss.
Nu skulle det tågas i samlad trupp genom Bangalore till det heliga trädet!
Där skedde nya ritualer och tre gånger gick vi kring den enorma trädstammen.
- Come! Come!
- You must have lunch with us!
Och så bjöds det på festmåltid på bananblad under mangoträden på taket och det skrattades åt vår avsaknad av finess när det kommer till att äta med händer. Sen fick alla en present i form av en kokosnöt..och nu undrar vi, hur öppnar man en kokosnöt?

på tur.

i en silvrig cabrolet guidades vi runt av fernando, iklädd en matchande cykelkeps, mellan traditionella pastellvyer och moderna akritekturikoner.

jag har varit i alla städer.

igår utspelades följande konversation mellan mig och en kanadensisk man som tilltalade mig med God Jul då han pluggat i köpenhamn i 8 månader. händelsen ägde rum igår på arkitekternas återkommande fredagstillställning/barsammanhang good times:

- have you ever been to New York?

- no but I'm going to visit a friend there in the end of April

- I think it is the best city in the world!

- have you been to many cities?

- I haven't been to Paris

så Johanna, baserat på detta statement kan du skratta dig lycklig. du ska till världens bästa stad (eventuellt nr 2 men det kan du själv avgöra då du besökt Paris)! tur att jag ska besöka dig då jag inte har någon aning var Vancouver placerar sig. Kanske 157?

industrins färger.

skolan är här. på ett mycket intensivt sätt. många kurser hit och dit som blandas med vardagens sysslor som inte flyter likt det vatten jag är van vid i mitt hemland. igår hade vi årets första fältstudie. två microparker med så flotta namn som cambridge park samt oxford park framkallades genast bilder. stället visade de sig vara en bakgård, en knarkarpark med industrin och bergen som fond. här ska nog jag kunna lösa ett och annat var inte det första jag tänkte när jag gick fram för att ta ett foto och utbyta några meningar med en av uteliggararna som satt på en av de prefabricerade parkbänkarna i ofärgat trä. vad jag till min stora förvåning fick vara med om var att mannen med det bruna papperspåsen innehållandes en hamburgare tilltalade mig vid förnamn, you must be rebecka. denna man, iklädd en festlig mössa med tofs, tuffa solglasögon från 90-talet trots avsaknad av sol samt minst fem piercingar utplacerade i de båda öronen visade sig vara min professor. en californian dude som ska ta oss till portland, lära oss allt om design, material och vektorworks. yeah! efter mötet tog hela klassen (12 pers, lyxigt) en kall öl på haket brevid. det här ska nog lösa sig tänkte jag då.