serial vision.

skylten. landmärket. den lyste så klart att jag inte kunde slita blicken. ville klättra upp och lyssna på det nu välkända ljudet av elektricitet.

portlands strukturer.

fast egentligen var staden röd. tegelsten överallt. vertikalt som horisontellt. dock inte samtidigt och jag letade förgäves efter platser där gatan smetade sig över byggnaden likt the blob och ställen där fasaden rann ut över trottoaren i en enda stor röd tegelstensorgie.

industrin var närvarande och spökskyltar gick att finnas på brandväggarna.

staden var som ett skal. strukturer och former. färg och kvadrartiska kvarter. fontäner utan vatten. broar och så. utvärtes trappsystem.

det hela väldigt sketchy som kanadensarna skulle sagt. ruffigt. opolerat. märkliga varelser. som jag gillar, men det var något som inte stämde. som ett skal. livet var någon annan stans. jag var en observatör, där fast ändå inte.