den enda utomhustavlan.

vancouver, en något för ren stad för mitt utforskarsinne. detta är det enda spår av mänsklighet jag hittat på skolan.

behold:

staden som för det mesta sover.

skandal utbrister jag varje natt. det enda som har öppet senare än 24 på det väldiga universitetsområdet är mänsklighetens mardröm, mcdonalds, påväg att erövra världen.

det enda jag kan tänka på är superflex film som visades på lousiana i höstas. flooded mcdonalds. om klimatförändringarna.

en på människor tom mcdonaldsrestaurang översvämmas på 30 minuter. det enda man hör är ljudet av kluckande vatten som förändrar rummet. ronald flyter. fritetrad potatis löses upp. soporna tar över.

varför filmatisera detta på mcdonalds? en neutral mark. kan vara varsomhelst, allt ser likadant ut. något alla kan referera till. det enda vi människor på moder jord har gemensamt. skandal.

http://www.superflex.net/floodedmcdonalds/

vi tre 17 år.

ett möte. lite nervöst. faderns vän + dotter som jag såg för 17 år sen i sverige. starkast minns jag hennes limefärgade naglar och den röda bussen som vi hyrde.

nu hade han boots och hatt från de många resorna, något jag gärna själv burit, och hon var lika vibrerande som då. de bor här i vancouver nu, sverigeresan var ett hej då europa med avsändare polen.

tänk vad en 25 årig brevväxling med vykort kan leda till. om inte detta så ett uttdraget parti schack som sträcker sig över nationer och sekel. som barn var jag fashinerad och något ifrågasättande där träbrädet stog högt uppe på hyllan. långsamt svart mot vit. snarare brun mot beige.

det hon mindes starkast var sjön (tydligen med alger i) som vi syskon friskt badade i. och sveriges tvättstugor. och helgatorpet såklart.

nästa gång ska vi klättra i berg. eller bowla. eller köpa glass.

plötslig minns jag den där gången, den första sommaren för ab synth, när jens lekman spelade i fågel tröja, en undulat? det var varberg och varmt. och jag undrar, varför följde vi aldrig med ner på stranden?

Simón de La Onda rekommenderar.CARACAS AREPA BAR.

ps. det var mycket gott

hemmet.

vi har en egen gård. av den mer storstadsliknande betong sorten.

ett förtydligande:jag kommer inte från polen

att klä sig i mörker är ingen bra ide, men jag ville inte väcka mannen. det är svårt framförallt för att mörkret gör det omöjligt att skilja en färg från en annan och stort från litet. jag tog en chansning och kom ut i dagsljuset med vad jag tyckte var ett inte helt misslyckat resultat med tanke på omständigheterna.så gick jag till affären för att köpa vad som visade sig bli mitt livs dyraste tomater, att det stod 15 kronor styck och inte kilo missade mina morgontrötta ögon helt. på vägen hem mötte jag franscesco, hans hörsel var inte den bästa men han ville gärna prata och skaka min hand hårt och länge.
-are you from polen?
-no, sweden.
-ahhh polen!
-sweden.
-polen?
-sweden.
-swiczxhmndnsoah?
-?
-ahh sueca!

det är pälsen och kanske även det för dagen lätt fågelliknande utseendet.

elvis går fortfarande på toa.

här står han. på nedervåninges toalett med en bastuliknande temperatur. en byst av kungen spanar med trånande blick mot holken och de behov som uträttas där.

dold pastell i staden.

hälften av vancouvers rutnät är gränder, eller bakgator. gator för sophämtning och el, saker som ska döljas, låtsas att det inte är en del av det nödvändiga system som föder staden. visserligen fungerar inte knepet och det hemliga synliggörs istället. jag gillar dem speciellt mycket och de skapar lite av den opolerade strukturen som jag uppskattar och som annars är svår att finna i den putsade olympiska staden som har visats upp för världen.

jag ångrar mig. detta är dagens gata.

stora, vackra hus, övergivna i industrimiljö.

dagens gata.

kod röd. plötsligt i ryssland.via ett övergivet nöjesfält.

efter en dokumentär om, den ryska maffian i new york, valde The Pentels att gå "under cover" och bege sig till den plats i staden med epicentrum för dess aktivitet.hon i päls. han i rött.

som om dom varit födda av en rysk mor en kall vinterdag i moskva rörde dom sig hemvant bland andra pälsar och ryska bakverk.

olympic fun!

två veckors lov är redan slut. tur att slutet var storslaget med guldmedaljrekord för värdlandet efter hockeyfinalen. yeah!

en fågel jag mötte vid dagens fina kollektivfrukost

i paint cats.

på gårdagens demonstration för att förbättra de hemlösas situation i vancouver träffade jag en döv kvinna som var konstnär och försörjde sig på att måla katter. hon valde därför att förgylla den röda presenningen med budskapet en svart katt. sprayfärg var nog inte mediet hon brukade använda.