onsdag 10 mars 2010

söndag i staden.





TOMS DINER, DEN FRÅN SERIEN. SEINFELD ALLTSÅ

taket 1. att precis missa solnedgången.



i staden som aldrig sover 1. bio nattetid.


jag förstod genast att en äkta amerikansk filmnörd är jag inte. för att kunna kalla mig detta bör jag ta med mig en tjockare bok att rutinerat fördriva tiden med innan dörren till biosalongen öppnas, gärna i lotusställning och allra helst utan strumpor. och varför bry sig om att ta på dom när dom väl är av? nej, när dörrarna öppnas glider man smidigt in allra längst bak till"hångelplatserna" men inte för att göra det dom är avsedda till utan istället lägger man sig i bekväm fosterställning och njuter av filmen, men allra helst somnar som för att säga den här filmen har jag redan sett, jag vet hur den slutar..

istället åt jag upp alla popcornen som citat "en maskin" långt innan filmen börjat och first base:a.

tisdag 9 mars 2010

den enda utomhustavlan.


vancouver, en något för ren stad för mitt utforskarsinne. detta är det enda spår av mänsklighet jag hittat på skolan.
behold:




staden som för det mesta sover.


skandal utbrister jag varje natt. det enda som har öppet senare än 24 på det väldiga universitetsområdet är mänsklighetens mardröm, mcdonalds, påväg att erövra världen.

det enda jag kan tänka på är superflex film som visades på lousiana i höstas. flooded mcdonalds. om klimatförändringarna.

en på människor tom mcdonaldsrestaurang översvämmas på 30 minuter. det enda man hör är ljudet av kluckande vatten som förändrar rummet. ronald flyter. fritetrad potatis löses upp. soporna tar över.

varför filmatisera detta på mcdonalds? en neutral mark. kan vara varsomhelst, allt ser likadant ut. något alla kan referera till. det enda vi människor på moder jord har gemensamt. skandal.


måndag 8 mars 2010

vi tre 17 år.






ett möte. lite nervöst. faderns vän + dotter som jag såg för 17 år sen i sverige. starkast minns jag hennes limefärgade naglar och den röda bussen som vi hyrde.

nu hade han boots och hatt från de många resorna, något jag gärna själv burit, och hon var lika vibrerande som då. de bor här i vancouver nu, sverigeresan var ett hej då europa med avsändare polen.

tänk vad en 25 årig brevväxling med vykort kan leda till. om inte detta så ett uttdraget parti schack som sträcker sig över nationer och sekel. som barn var jag fashinerad och något ifrågasättande där träbrädet stog högt uppe på hyllan. långsamt svart mot vit. snarare brun mot beige.

det hon mindes starkast var sjön (tydligen med alger i) som vi syskon friskt badade i. och sveriges tvättstugor. och helgatorpet såklart.

nästa gång ska vi klättra i berg. eller bowla. eller köpa glass.

söndag 7 mars 2010

plötslig minns jag den där gången, den första sommaren för ab synth, när jens lekman spelade i fågel tröja, en undulat? det var varberg och varmt. och jag undrar, varför följde vi aldrig med ner på stranden?

fredag 5 mars 2010

Simón de La Onda rekommenderar.CARACAS AREPA BAR.


ps. det var mycket gott

hemmet.




vi har en egen gård. av den mer storstadsliknande betong sorten.

ett förtydligande:jag kommer inte från polen


att klä sig i mörker är ingen bra ide, men jag ville inte väcka mannen. det är svårt framförallt för att mörkret gör det omöjligt att skilja en färg från en annan och stort från litet. jag tog en chansning och kom ut i dagsljuset med vad jag tyckte var ett inte helt misslyckat resultat med tanke på omständigheterna.så gick jag till affären för att köpa vad som visade sig bli mitt livs dyraste tomater, att det stod 15 kronor styck och inte kilo missade mina morgontrötta ögon helt. på vägen hem mötte jag franscesco, hans hörsel var inte den bästa men han ville gärna prata och skaka min hand hårt och länge.
-are you from polen?
-no, sweden.
-ahhh polen!
-sweden.
-polen?
-sweden.

-swiczxhmndnsoah?
-?
-ahh sueca!

det är pälsen och kanske även det för dagen lätt fågelliknande utseendet.

torsdag 4 mars 2010

elvis går fortfarande på toa.

här står han. på nedervåninges toalett med en bastuliknande temperatur. en byst av kungen spanar med trånande blick mot holken och de behov som uträttas där.

dold pastell i staden.





hälften av vancouvers rutnät är gränder, eller bakgator. gator för sophämtning och el, saker som ska döljas, låtsas att det inte är en del av det nödvändiga system som föder staden. visserligen fungerar inte knepet och det hemliga synliggörs istället. jag gillar dem speciellt mycket och de skapar lite av den opolerade strukturen som jag uppskattar och som annars är svår att finna i den putsade olympiska staden som har visats upp för världen.

tisdag 2 mars 2010

jag ångrar mig. detta är dagens gata.








stora, vackra hus, övergivna i industrimiljö.

dagens gata.







kod röd. plötsligt i ryssland.via ett övergivet nöjesfält.











efter en dokumentär om, den ryska maffian i new york, valde The Pentels att gå "under cover" och bege sig till den plats i staden med epicentrum för dess aktivitet.hon i päls. han i rött.

som om dom varit födda av en rysk mor en kall vinterdag i moskva rörde dom sig hemvant bland andra pälsar och ryska bakverk.