onsdag 17 mars 2010

what time is this place?

jag sitter i studion och spelar på favoritbandet vit päls högt för mina klasskamrater (en hit från Dr Alban slinker emellan då och då. svensk musik på export) samtidigt som en öl inmundigas. kl är 22.35 och jag börjar bli ännu bättre på att göra saker i den sista sekunden. beror dock inte på mig utan att det varje dag finns en ny deadline. jag börjar bli snabb. något.

dagens föreläsning av favoritprofessorn doug handlade just om tid. kevin lynch tid ihuvudsak men han har fått med hela världens tid i sin bok (you got to love it). den luriga tiden jag inte riktigt förstår mig på. bara en månad kvar innan resan tar fart.

free yourself in a time sense. om the restless people. the campers. the snow birds. the nomads. the gypsies. the wanderers. the vagabonds.
when time pauses - brooklyn bridge.

it's about beeing there
letting the world come to you
also to enlarge the presens

på fredag åker jag och doug tillsammans med de fantastiska citaten till Portland men man får inte ha med sig frukt på bussen för då kan hela usa explodera.
men innan dess en presentation, en annan presentation, fira med grön öl på st. patricks day, en föreläsning med en arkitekt som gjort vancouvers enda torg, placerat under en väg...
+ en shadow mentor day då jag ska röra mig likt en skugga bakom en viss Maruyama.

nu kom clarence, städaren in i lokalen. han låtsas inte om mig. kanske gillar han inte öl?

en passande bild? kom att tänka på en film från det underjordiska torget kallat robson square. dansen var great och jag stannade länge och inspirerades av moves jag inte tidigare sätt.

söndag 14 mars 2010

vi talade om fåglar.






situationen i hemmet har varit lite turbulent. festande mexikaner för första gången utan strängt observerande föräldrar vs. ett japanskt ambitiöst strikt studieschema som kräver absolut tystnad.

mitt i. modern rebecka. (även kallas rebs av mexico, leb av japan)

nu har det skett, japan har i tysthet flyttat ut. kontraktet följdes inte och de spanska högljuda stämmorna gav henne stomach ache in the head.

innan hon for lärde hon mig äntligen den klassiska origami tranan vackert ackompanierad av min favoritlåt fåglarna.

tråkigt att flytt var enda lösningen men nu kan jag äntligen bjuda hem gäster efter 22 utan att behöva fylla i ett formulär och få det påskrivet av en av de anställda mentorerna innan lunch.


mexico igår.

kvällens overheadstudie II.




så här kan det se ut när landskapsarkitekter samlas för umgänge i vancouver. livemusik upplyst av ljusprojektioner med konstverk från sadie, min kära vän och klasskompis.
ett trumset, likt overheadens status på 90-talet, borde vara obligatoriskt i varje klassrum.

nästa gång ska jag ha med mig min tidiga födelsedagspresent hitskickad från fadern.
en lila näsflöjt.

lördag 13 mars 2010

industrial love, en fantastisk låt spelas för mig i skrivande stund.


nu kom mitt nyaste boktillskott levererad av en kort man i uniform. the use of disorder - personal identity and city life står på mitt lässchema inför en uppsats som ska skrivas, helst imorgon. den handlar om order vs. chaos med utgångspunkt i vancouver stad och dess gatuorganisation.

nu ska vi ha bar här i studion. en paus från vectorworks som fylls med stålkablar och aggregat.
öl. vin och ost.

plus att jag fick A (-) på förra uppgiften trots att kris fox sa att jag hade lite väl mycket av en birds view. jag ler åt tanken...

onsdag 10 mars 2010

the naked studio.


dagens föreläsning fick mig att drömma om framtiden och allt fantastiskt som kommer ske.
turnéliv och arkitektur i kombination.
ab synth industries + the naked studio.
inspiration i mängder.


för att klara av detta har jag gjort en liten inköpslista.

att köpa i sommar:
minst en halvdålig svartvit kopiator från tidigt 80-tal.


vykort från grekland.



i queens tog dom grekiska mödrarna hand om oss och fyllda våra magar med moussaka och andra lokala delikatesser. brevid oss på restaurangen satt två utvecklingsstörda män som pratade med onaturligt höga röster och ville beställa "hamburger with bacon", tyvärr det har vi inte sa servitrisen, puckon vi är i grekland tänkte jag, sen frågade dom oss när det skulle börja slängas tallrikar, det är grekiska bröllop ni tänker på svarade jag.

vi har katt.


han bor i affären längre ner på gatan, heter nachos, pratar mest spanska och är väldigt service minded.

söndag i staden.





TOMS DINER, DEN FRÅN SERIEN. SEINFELD ALLTSÅ

taket 1. att precis missa solnedgången.



i staden som aldrig sover 1. bio nattetid.


jag förstod genast att en äkta amerikansk filmnörd är jag inte. för att kunna kalla mig detta bör jag ta med mig en tjockare bok att rutinerat fördriva tiden med innan dörren till biosalongen öppnas, gärna i lotusställning och allra helst utan strumpor. och varför bry sig om att ta på dom när dom väl är av? nej, när dörrarna öppnas glider man smidigt in allra längst bak till"hångelplatserna" men inte för att göra det dom är avsedda till utan istället lägger man sig i bekväm fosterställning och njuter av filmen, men allra helst somnar som för att säga den här filmen har jag redan sett, jag vet hur den slutar..

istället åt jag upp alla popcornen som citat "en maskin" långt innan filmen börjat och first base:a.

tisdag 9 mars 2010

den enda utomhustavlan.


vancouver, en något för ren stad för mitt utforskarsinne. detta är det enda spår av mänsklighet jag hittat på skolan.
behold:




staden som för det mesta sover.


skandal utbrister jag varje natt. det enda som har öppet senare än 24 på det väldiga universitetsområdet är mänsklighetens mardröm, mcdonalds, påväg att erövra världen.

det enda jag kan tänka på är superflex film som visades på lousiana i höstas. flooded mcdonalds. om klimatförändringarna.

en på människor tom mcdonaldsrestaurang översvämmas på 30 minuter. det enda man hör är ljudet av kluckande vatten som förändrar rummet. ronald flyter. fritetrad potatis löses upp. soporna tar över.

varför filmatisera detta på mcdonalds? en neutral mark. kan vara varsomhelst, allt ser likadant ut. något alla kan referera till. det enda vi människor på moder jord har gemensamt. skandal.


måndag 8 mars 2010

vi tre 17 år.






ett möte. lite nervöst. faderns vän + dotter som jag såg för 17 år sen i sverige. starkast minns jag hennes limefärgade naglar och den röda bussen som vi hyrde.

nu hade han boots och hatt från de många resorna, något jag gärna själv burit, och hon var lika vibrerande som då. de bor här i vancouver nu, sverigeresan var ett hej då europa med avsändare polen.

tänk vad en 25 årig brevväxling med vykort kan leda till. om inte detta så ett uttdraget parti schack som sträcker sig över nationer och sekel. som barn var jag fashinerad och något ifrågasättande där träbrädet stog högt uppe på hyllan. långsamt svart mot vit. snarare brun mot beige.

det hon mindes starkast var sjön (tydligen med alger i) som vi syskon friskt badade i. och sveriges tvättstugor. och helgatorpet såklart.

nästa gång ska vi klättra i berg. eller bowla. eller köpa glass.

söndag 7 mars 2010

plötslig minns jag den där gången, den första sommaren för ab synth, när jens lekman spelade i fågel tröja, en undulat? det var varberg och varmt. och jag undrar, varför följde vi aldrig med ner på stranden?