torsdag 8 april 2010

som i berlin.

i dom judiska kvarteren var det tivoli. nästan som den gången i den tyska parken, fast i dagsljus och med ett antal fler besökare.

borde ab synth göra "fiskarna" av "fåglarna"?




(miami)

oh no! viruset i min hjärna. bevis.

till sofia.

Viruset i min hjärna.


Sofia har precis berättat om viruset i min hjärna. Viruset som kan förändra min personlighet och som drar mig till de likasinnade - katterna. Som dessa i Brooklyns hamnområde. Likt strandade valar täckte dom trottoar och väg, växte i antal med varje minut.

R som i Rebecka, Rosor och Rosén


onsdag 7 april 2010

det hemliga rummet.



fyndet i miami påminner om en viss struktur längs malmös kust. men den har ju ett vardagsrum undertill.

staden som en farm.



nu blir det ett badkar bara för att.

konstruktion. djävulens påfund. inga uppmuntrande ord, bara det där går inte.

allt borde vara ett enda stort badkar. eller två som i lämneås kohage.

söndag 4 april 2010

nattens film.


Redan vid titeln "Birdemic" var jag övertygad. Sedan läste jag detta:
A platoon of eagle & vultures attack the residence of a small town. Many people died. It's not known what caused the flying menace to attack. Two people managed to fight back, but will they survive Birdemic?

Dessvärre fick ljudet av skrikande örnar fågelkvinnan att genast falla i djup sömn. Innan detta skedde han jag dock se hur biosalongens filmnördar inte kunde sluta skratta åt något jag förgäves försökte förstå det roliga i. Jag vaknade upp lagom till eftertexterna. Filmen var tydligen dålig. En stor besvikelse.

http://www.youtube.com/watch?v=YnNvBucoNSY

fredag 2 april 2010

om 21 dagar!


schema att skriva upp på väggen i nyc:

fredagen den 23 april 2010 kl 22.53:
raz anländer till newark.
jag inser att både tidpunkt och plats inte är optimal men konstigt nog den enda möjligheten efter månaders granskningar av flygbolag och dess tjänster.

lördagen den 24 april kl 00.00:
skapandet startar, eventuellt direkt på scen?!

måndagen den 2 maj 2010 kl 10.00:
ab synths ena halva åker vidare till västkustens sanfransisco för att signera band t-shirts.

halélulja! (med stark betoning på é)

till ben.







ben mindes en inspirationsresa i äkta ab synth anda till barsebäck och jag bjuder härmed på några exklusiva aldrig tidigare publicerade bilder.

dagen då jag mötte ben.



ett meddelande på nätet om ett möte sista natten i vancouver. på gatan står ben (alltså namnet, inte kroppsdelen) från Iê Capoeira och bjuder på sushi. han har fått långt hår efter den 7 månader långa cykelturen från malmö till nya zeeland men nu ska han tillbaka till malmö (via vancouver/new york bl.a!) och uppfinna en organförvaringsbox för hjärttransplantationer.

inspirerande!

jag ska också cykla långt och låta håret växa och uppleva den slumpmässiga världen och hoppas att jaz hänger med på eb nypolerad cykel. kanske i danmark likt förra årets stora snackis då äta kött hos ett pensionärspar i humlebäck stod överst på önskelistan. jag minns ab synth liggandes i malmös enda krater ivrigt nedtecknandes cykelplanen och hur man liftar med ett tåg samtidigt som den guldiga tablettasken med violtabletter långsamt tömdes.


ps. håll ögat öppet efter ett fint kollektiv till vår vän ben från maj månad!

tisdag 30 mars 2010

utsikt att vakna till.



till den artificiella stranden skapad av gloria. förklaringen lyder, jag älskar stranden. kvinnans gästgivenhet är stor och dom exakta uppgifterna kring hennes släktskap till sebastian ännu oklara. vad vi dock vet är att gloria gillar mackor till frukost, helst ett helt fat. att vakna upp till en liten kvinna i musse pigg t-shirt med ett berg av mackor (snarare anpassat till en familj på 15 tonåringar) framför sig kan först vara förvirrande men förklaringen är enkel, jag älskar mackor. köket är precis som t-shirten avslöjar fyllt av musse pigg i alla former, som handtag, som kaffekokare, som isbit, förklaringen lyder givetvis jag älskar disney, minst fyra gånger varje år åker så hela familjen för fyra dagar till disneyworld, denna värld för barn där gloria glömmer alla bekymmer. housemusik gillar gloria också, 70 år gammal. medan hon säger detta rör sig plamerna bakom henne naturtroget som i vinden av draget från ac:n som hon pumpar på med full styrka och som slutligen gjort sebastian sjuk.

serial vision.








skylten. landmärket. den lyste så klart att jag inte kunde slita blicken. ville klättra upp och lyssna på det nu välkända ljudet av elektricitet.

portlands strukturer.












fast egentligen var staden röd. tegelsten överallt. vertikalt som horisontellt. dock inte samtidigt och jag letade förgäves efter platser där gatan smetade sig över byggnaden likt the blob och ställen där fasaden rann ut över trottoaren i en enda stor röd tegelstensorgie.

industrin var närvarande och spökskyltar gick att finnas på brandväggarna.

staden var som ett skal. strukturer och former. färg och kvadrartiska kvarter. fontäner utan vatten. broar och så. utvärtes trappsystem.

det hela väldigt sketchy som kanadensarna skulle sagt. ruffigt. opolerat. märkliga varelser. som jag gillar, men det var något som inte stämde. som ett skal. livet var någon annan stans. jag var en observatör, där fast ändå inte.