tvätta i staden.

fåglarna.

italien.

i bronx fann vi fantastiska italienska bakverk, ostar, oliver och korv som brände i timmar efter på tungan. i köttdisken bland flådda vaktel fåglar och hela får stötte vi passande på både riktiga maffiosos och dom man ser på film som Sonny i Skuggan av Bronx (se bild ovan) damen i grönt sprang senare efter oss i överexalterat tillstånd och ville dela detta möte med en filmstjärna. handrullade cigarrer inhandlades givetvis så att förvandlingen till italienare kunde fullbordas.

mellan två amerikaner.

homestyling.

jag inreder hemmet med ett översvämmat mc donalds så att du känner dig som hemma när du kommer.

upphittat.

arg över en misslyckad konstnärskarriär hade han/hon slängt alla sina tavlor i industriområdet där vi senare hittade dom. som vernissage fast utan champagne.

episod IIi

om några timmar befinner sig ab synth i samma land om än så länge på motsatta sidor av det väldiga landet där allt är väldigt..

yes!

jag ville gråta.

det var så fint. vad man kan utföra med endast en benstump. tårarna närmade sig. paralympics 2010. mitt första riktiga möte med os i arenaform. norge - usa. ostabilt men inspirerande.

och inatt drömde jag att det var nakenfestival i staden för att skapa gemenskap. det var främst för kroppar med missbildningar för att visa på att vi människor trots olikheter är väldigt lika. ett så vackert initiativ så det förslår.

så hela natten fick jag se de mest märkliga kroppsformerna jag skådat. alienliknande amöbaformade utropstecken i nakenformat som rörde sig likt mig.

dagens parkeringshus.

det kan vara svårt att få en vy över staden annat än från gatunivå om man inte jobbar i ett av glaskontoren men idag fann jag det. parkeringshuset. dagen var strålande och kontrasten mellan china på 7o-talet och vancouvers 90-tal var svindlande vacker där det hela bäddades in av den något snötäckta kedjan.

gårdagens citat.

- wow. detta är de högsta husen jag någonsin sett! (utbrister en nyanländ svensk man från sundsvall, alltså inte kvinnan på bilden, däremot är husen på bilden de han skådade som förövrigt anses vara de fulaste husen i vancouver, så fula att de är kulturmärkta)

- verkligen?

- ja, för hur högt är huset vid statoil (i sundsvall)? fyra våningar?

färg i staden II.

jag har druckit grön öl. det var gott.

?

detta djur som hittades under gårdagsnatten är fortfarande ett olöst mysterium. som fastfrusen hängde han på stängslet med sin enorma kropp, råttliknande svans och mullvadslika klor. det enda som rörde sig var han lilla hjärta som bankade snabbt och hårt.

jag minns när jag talade om fåglar.

rebecka, en gång talade även jag om fåglar. fast fåglarna jag vek då var mycket små, men så var också mina fingrar mycket mindre på den tiden. det var för 12 år sedan på ett läger som min bästa vän på den tiden drog med mig på. där vaknade man till cardigans, dom sjöng något om sunshine och där fanns bland många andra Masako. att hon hette så hade jag aldrig mints om det inte var för att hon skrev till mig på facebook en dag för kanske ett år sedan. hej, vi var på samma läger när vi var 12. i schock över det faktum att hon hittat mig, för jag kan inte minnas att vi någonsin presenterade oss för varandra på riktigt svarade jag hur hittade du mig? jag minns ditt namn sa hon då.

jag bjuder på en bild av fågeln som ofta hälsar på oss. den är väldigt röd och hans vänner vanligt grå.

what time is this place?

jag sitter i studion och spelar på favoritbandet vit päls högt för mina klasskamrater (en hit från Dr Alban slinker emellan då och då. svensk musik på export) samtidigt som en öl inmundigas. kl är 22.35 och jag börjar bli ännu bättre på att göra saker i den sista sekunden. beror dock inte på mig utan att det varje dag finns en ny deadline. jag börjar bli snabb. något.

dagens föreläsning av favoritprofessorn doug handlade just om tid. kevin lynch tid ihuvudsak men han har fått med hela världens tid i sin bok (you got to love it). den luriga tiden jag inte riktigt förstår mig på. bara en månad kvar innan resan tar fart.

free yourself in a time sense. om the restless people. the campers. the snow birds. the nomads. the gypsies. the wanderers. the vagabonds.

when time pauses - brooklyn bridge.

it's about beeing there

letting the world come to you

also to enlarge the presens

på fredag åker jag och doug tillsammans med de fantastiska citaten till Portland men man får inte ha med sig frukt på bussen för då kan hela usa explodera.

men innan dess en presentation, en annan presentation, fira med grön öl på st. patricks day, en föreläsning med en arkitekt som gjort vancouvers enda torg, placerat under en väg...

+ en shadow mentor day då jag ska röra mig likt en skugga bakom en viss Maruyama.

nu kom clarence, städaren in i lokalen. han låtsas inte om mig. kanske gillar han inte öl?

en passande bild? kom att tänka på en film från det underjordiska torget kallat robson square. dansen var great och jag stannade länge och inspirerades av moves jag inte tidigare sätt.

vi talade om fåglar.

situationen i hemmet har varit lite turbulent. festande mexikaner för första gången utan strängt observerande föräldrar vs. ett japanskt ambitiöst strikt studieschema som kräver absolut tystnad.

mitt i. modern rebecka. (även kallas rebs av mexico, leb av japan)

nu har det skett, japan har i tysthet flyttat ut. kontraktet följdes inte och de spanska högljuda stämmorna gav henne stomach ache in the head.

innan hon for lärde hon mig äntligen den klassiska origami tranan vackert ackompanierad av min favoritlåt fåglarna.

tråkigt att flytt var enda lösningen men nu kan jag äntligen bjuda hem gäster efter 22 utan att behöva fylla i ett formulär och få det påskrivet av en av de anställda mentorerna innan lunch.

mexico igår.