till exempel, borde jag ta med mig julius huvud till staden?

JACKPOOT!

Trots att en kraftigt, smått aggressiv sol befann sig i perfekt ögonhöjd för att blända mig hann något inom mig uppfatta trisslotten där den låg lämnad ensam åt sitt öde på trottoaren.

Utan vidare förklaring än "vänta jag måste kolla en sak!" vände jag hastigt och sprang efter den lilla gul gröna pappersbiten.

Mycket riktigt. Vinst. 25x2 svenska kronor. Färdigskrapad och allt.


För vinsten inhandlades senare två kaffe och en semla.

Shirley Lo + Jaz

då avfärdspresenten i form av en ytterst välkomponerad cd överlämnad av herr manager trollbundit min vakenhet fann jag mig plötsligt på fel hållplats. känslan av vilse byttes snabbt ut mot glädje bland villakvarter och secondhandbutiker. en frisersalong passerades. jag gick tillbaka och spanade in genom det något smutsiga skyltfönstret. där stod kvinnan som skulle klippa mig. äntligen! 10 dollar på kinesiskt vis. kvinnan presenterade sig som Shirley Lo och bad mig sitta ner i den svarta läderstolen. hon rörde varsamt och noggrant mitt hår där kommentaren "you've got nice hair" hastigt byttes ut mot "you have thin hair, not too bad". hennes eget hår var kort och permanentat och passade väldigt bra ihop med den något glansiga pastellrosa tröjan med lite fågeldunliknande krage. 25 dollar fick jag betala för kalaset då jag tydligen inte var ett barn längre, men då fick jag också ett visitkort, Given Image Design Salon Ltd heter visst stället och Shirley Lo titulerar sig med stylist.

efter det trevliga mötet vandrade jag vidare och köpte mig en cat suit från 80-talet med paljetter och draperingar. expediten förpackade tygstycket i en brun anonym papperskasse. lyckan var total och fortsatte stiga under kvällens huvudevent, capoeiralektionen hos Aché Brazil där jag fick lära mig att mästaren har gjort en hel del stunts för Teenage Mutant Ninja Turtles. en favoritserie om new york.

framför mig stod en kort muskulös och senig kvinna vars turkosa bälte matchade med hennes bh i exakt samma kulör. matcha är bra tänkte jag. dessutom heter kvinnan, hör och häpna, jaz och jag ville därför genast bli hennes vän i brist på orginalet som jag saknar oerhört.

idag var en bra dag och solen sken länge och starkt.

en flygande dröm.

i natt drömde jag att jag besökte vancouver island och staden victoria. färdmedlet var en enorm fågel. en brun örnliknande sak som tog mig ut till ön medan jag satt på dess ryggparti. flygfärden var spektakulär. endast 1,5 dollar. staden var fantastisk. kullar/berg som hade byggts om till boende. som bilbohusen fast på höjden. men inga runda dörrar utan med utskjutande färgade glaspartin istället. i fyrkantigt format.

färden tillbaka till vancouver leddes av en korsning mellan en svan och en fiskmås. lite svårare att hålla i sig då dess flygvinkel var lite sluttande bakåt. denna fågel var även lite mer våghalsig, nästintill på ett dumdristigt sätt och flög snabbt och hastigt mellan smala bergsskrevor. hisnande.

ett sålt konstverk.

mitt första konstverk utlånat till Vancouver Museum.

The birds and a man.

tillhör konstnären, signerat AB synth.

vän till Julius lokaliserad.

kanadensisk fågalvän/flickvän?

påväg till en av AB synths omtalade spelningar på Inkonst.

det lilla huvudet med de väl avvägda och verklighetstrogna stirrande ögonen ska varsamt placeras på huvudet innan framförandet på konsthallen.

Julius stjäl showen i den blinkande spotlighten och med ett intensivt headbangande i takt till musiken.

Julius. En sann vän. Trots att han ibland tar över på ett lite obehagligt sätt med sin lite för intensiva blick och sina huvudet-ramlade-visst-av-trix. Dock arbetar han hårt med det musikaliska och är en stark karaktär i AB synth och bandets framgångar. Hans stöttande maner på turnébussen är ovärdeligt.

Jag mindes precis hur mycket jag saknar honom då jag ser en släkting på Vancouver museum. Tur att vi återförenas i New York i maj!

färsk efterfrågad kunskap.

HOW TO MAKE A DEER

Most taxidermi is now constructed with prefabricated forms made from lightweight plastic foam.

First, glass eyes are inserted and antlers attached. Next earlines are fitted and glued into the ears. The eyebrows, eyelids, and nose are sculptured on the form with soft clay, and finally the whole form is covered with an adhesive paste. The skin pressed into place and pinned while the adhesive dries. The delicate skin around the nose and eyes of some animals are painted with varnishes to reproduce living colours.

An animal's eye are particular important to get right, and glass eyes are manufactured to mimic the exact colour and size of living creatures.

Mounting a trophy head takes about 10 hours to completed, not including drying times. These step-by-step trophies were prepared by Steve Kulash Taxidermy Ltd. on Kingsway in Burnaby. They are chemical and toxin free. You may touch them, if you like.

in the i love hjo.

dagen då det händer.

kärleksmat. något jag verkligen saknar. själv föder jag mig med kaffe och donuts från det närmaste haket Tim Hortons. en sann superhjälte eller iallafall seriefigur tänkte jag med tanke på det flashiga något 80-talslika namnet men ack, det är en simpel hockespelare. de har visst frukostflingor här också. sportnissarna. kan väl jämföras med Gunde Svans havregrynsgröt.

plus att jag fick ett nytt fik introducerat här på morgonkvisten. de kryllar av dem. det speciella med detta var att alla rörde sig i slow motion och jag blev avrådd att beställa en bagel då vi hade fått vänta i 30 min. den lilla asiatiska flickan med plåster på hakan som jag vid första anblick trodde var fullt med blod och var, passande i matsammanhang, visade sig vara en perfekt avbild av nalle puh i 90 graders vinkel. tur att det inte fanns sådana ting under min tid som samlare på diverse prylar med nalle puh avbilder.

vidare scannar jag in fågelbokmärken till ett kollage. det blir fint. eller någotsådär. imorgon presentation inför de viktigaste arkitektkontoren här i vancouver. så att vi kan få en personlig kontakt med dem. tack kris fox efter ett enveckasprojekt som hade behövt minst 2 månader. åter till det och fågarna...

kidz dont try this at home.

tittade ner på den vinterbleka kroppen. i handen höll jag flaskan med den inbjudande texten "moisturiser with subtle self-tanners and light reflecting pigments gradually builds a beautiful light summer tan" upphittad i ett av hjo badrummets skåp, det här är en jätte bra idé tänkte jag väl medveten om att jag tänkt samma tanke två gånger förut, den ena som 14, den andra som 17, kanske var detta samma flaska

vaknade upp nästa morgon med en hud jag inte kunde minnas jag somnade med, mer lik michael jacksons än min egen

jag visste att det skulle sluta såhär, för det är ju alltid så det slutar

apropå mat del 2./att äta mat som en mor och en far tillagat med kärlek.

under 3 dagar har mat tillagad av 3 olika föräldrar åtnjutits.
1.mor och far Italien. det hela började med pompa och ståt under fredagen där den ny utexaminerade fotbollstalangen Carolinas föräldrar bjöd på italienska specialiteter som fick mina smaklökar att gå ner i spagat
2.mor och far Chile. för att sedan fortsätta under lördagen med den chilenska "nationalrätten" super mackan / lomito palta / den bästa mackan jag ätit. kött som efter två timmar i ugn fått den mest perfekat mörheten steks, placeras mellan nybakat bröd med avocado och den hemmagjorda majonnäsen efter hemligt recept
3.Mor och Far! för att avslutas under söndagen i hjo hos mina egna

i ett annat liv.

i kväll fick jag berättat för mig om ett tidigare liv, det senaste innan pågående.

Runt 1570, någonstans i Afrika, var jag en kvinna vid namn Kesi Winda.
Kesi Winda var elak mot människor men tog hand om alla djuren.
Leoparden, lejonen och tigrarna.
Allra störst kärlek hyste Kesi till fåglarna och insekterna.
Fågelkvinna kallades jag..

kinesisk nattmat från filippinerna.

det är kväll, eller natt med kanadensiska mått mätt. allt slutar lite tidigare här. akritektbar och drinkar i de traditionsenliga röda plastmuggarna som snart kommer transformeras till en tolkning och berättelse om en viss park som jag arbetar med. en parkbänk på vägen hem räddade min design och kanske har jag det nu. tillbaka i nattstudion träffade jag clarance. en filippinsk städare som bjöd mig på mat, kinesiska chopaw (?) samt en guidad tur på filippinerna. inte illa.

ps. första vykortet är här och noga placerat på min vägg. tusen tack familjen!

Apropå mat.

Under torsdagens tidiga timmar lagades det pannkakor på Nobelvägen,
likheten med månen var slående.

OBS! MÅNEN ÄR AVBILDAD ÖVERST.

test.

jag kunde inget annat göra ikväll än att skriva på postits och lyssna på det eviga tunga regnet. så fick det bli.

den där maten.

nu dricker jag pepparmyntsthe och minns det goda livet längs nobelvägen. det var det enda jag kunde få med mig hem efter troligen den längsta inhandligen i min livstid i proportion till det som nu står i mitt lilla lila skafferi. jag skramlade mynt. visakort accepteras tydligen inte i den gula butiken med matvaror tilldelade det fiffiga namnet no name ®. men the blev det. och en öl på spritbutiken i förhoppning att kunna få cash back vilket inte fungerade men en öl kunde jag gott få.

i den gula butiken (som egentligen heter no frills vilket översatt till svenska blir ingen volang/inget krås/nej volang/nej krås, vilket jag kan tycka är synd då jag gillar volanger väldigt mycket och särskilt krås) finns mest saker man inte vill ha. färdiglagat och så. till och med jag skulle kunna lära kanadensarna ett och annat om mat. lite skrämmande...

citat no frills frysdisk;

fat till son: Sean Connery was never fat!

i samma stund som meningen lämnar faderns mun grabbar han tag i ett glasspaket. pinnglass. vanilj med choklad. de sitter säkert och äter varsin nu. kanske.

förövrigt hade sonen foppatofflor. en gul och en lila. innovativt.

i studion.

att försöka finna en design med poesi om transparenta stängsel som utgångspunkt. det ska smälta och förvrängas. hur illustrerar man det? och varför?

uppsnappat.

Dagens finaste namn: Jesús Ángel. Två så kraftfulla namn samspelar i ett dubbelnamn på en mexikansk ungdom från mexiko som minglade på kvällens event mix&mingle.

Dagens citat: To feel alive can also occur when you see the first bird of the day*. Citerat Rebecka Roséns första inlämning till kursen theory in experience and place dikterad och understruken en sen kväll efter öldrickande och mingel med bland annat Jesús Ángel (se första stycket).

* svensk översättning: Att känna sig levande kan också inträffa när man ser dagens första fågel.

Lejon+Tiger=Dagens Djur:Liger.

samtalet.

att få ett samtal från en mycket fin vän med direktsänd bild är som en sång i mina öron. lördagsskolan blir genast så mycket bättre bland betong och industristängsel som flyter ut i färgat gummi.

puss!

jag har varit i alla städer.

igår utspelades följande konversation mellan mig och en kanadensisk man som tilltalade mig med God Jul då han pluggat i köpenhamn i 8 månader. händelsen ägde rum igår på arkitekternas återkommande fredagstillställning/barsammanhang good times:

- have you ever been to New York?

- no but I'm going to visit a friend there in the end of April

- I think it is the best city in the world!

- have you been to many cities?

- I haven't been to Paris

så Johanna, baserat på detta statement kan du skratta dig lycklig. du ska till världens bästa stad (eventuellt nr 2 men det kan du själv avgöra då du besökt Paris)! tur att jag ska besöka dig då jag inte har någon aning var Vancouver placerar sig. Kanske 157?

hemmet.

brev uppskattas och mottages tacksamt. både nya som gamla. adressen till mitt tillhåll är:

Rebecka Rosén

2766-3 Fairview Crecent

Vancouver, BC V6T 2B9

CANADA

ps. jag bor på första våningen med utsikt åt andra hållet. en parkering är det första jag blickar ut över varje morgon.

upphittat!brevet från polen som aldrig nådde fram.

"detta är ett litet brev om Hotel Royal och dom små män som jobbar där.

hej kär Rebecka Rosén. lyckan var total när jag hittade detta papper på hotel royal i polen, krakow. tag fram ditt sommarbudget papper och lägg märke till den identiska inrutningen. Rebecka, jag tänker som en polack. låt mig beskriva hotel royal. tänk dig mönstrade heltäckningsmattor. likaså badrummet i mönster och en laxrosa kakelplatta där detta laxrosa mönster sitter på. ooh! i vår korridor finns en trevlig lounge del som består av skinn 80-tals möbler och en ensam palm i kontrast till hotellets övriga sekelskiftesstil. det bästa är ändå personalen. små män i för stora kostymer som visar en till sitt rum. tätt står man sen tryckta i den helt spegelbeklädda hissen och då hinner man titta på deras namnbricka som även innehåller ett fotografi där den trötta mannen framför dig kammat sitt hår i sidbena och ler och ser ut som en polsk sopopera skådis."

New York i Malmö

på nobelvägen vaknar jag numera varje morgon upp till New York. Tro det eller ej, hemmet är städat, putsat och glänsande som aldrig förr.

det är alltså hyra ut lägenheten dags och behovet av bostad i staden är större än jag anade,mailen har störtat in och svämmat över kontot på brädden och tvären.

favoriten hittills är detta enkla men slagkraftiga svar:
Det kommer ej att vara några problem med pengar och mitt namn är okej. Har pizzeria i Centrala Malmö


notera att bilden ovan innehåller både före och efter städning på en och samma gång.

industrins färger.

skolan är här. på ett mycket intensivt sätt. många kurser hit och dit som blandas med vardagens sysslor som inte flyter likt det vatten jag är van vid i mitt hemland. igår hade vi årets första fältstudie. två microparker med så flotta namn som cambridge park samt oxford park framkallades genast bilder. stället visade de sig vara en bakgård, en knarkarpark med industrin och bergen som fond. här ska nog jag kunna lösa ett och annat var inte det första jag tänkte när jag gick fram för att ta ett foto och utbyta några meningar med en av uteliggararna som satt på en av de prefabricerade parkbänkarna i ofärgat trä. vad jag till min stora förvåning fick vara med om var att mannen med det bruna papperspåsen innehållandes en hamburgare tilltalade mig vid förnamn, you must be rebecka. denna man, iklädd en festlig mössa med tofs, tuffa solglasögon från 90-talet trots avsaknad av sol samt minst fem piercingar utplacerade i de båda öronen visade sig vara min professor. en californian dude som ska ta oss till portland, lära oss allt om design, material och vektorworks. yeah! efter mötet tog hela klassen (12 pers, lyxigt) en kall öl på haket brevid. det här ska nog lösa sig tänkte jag då.

någon annans mat.

så här mycket popcorn och tonfisk finns det i ett hus i vancouver. att skaffa föda visade sig vara lätt till en början då de fantastiska kollektivet praktiskt taget matade mig med de flesta godsaker man kan önska sig. som ett tack bakade jag en svensk kladdkaka som uppskattades väldigt. nu är situationen en annan. att bygga upp ett kök med både inventarier och ätbara ting är inget man gör i en handvändning. mina två mexikanska rumskompisar har uppvisat upp stor mognad trots deras ringa ålder (21 år. you don't look like 25, fick jag givetvis höra och jag utlyser härmed en fråga. om man är 25 år och samtidigt ser ut som man är 25 år hur ser man ut då?) och handlat även till mig. det visar sig som om vi ska dela på allt. hmm... igår fick jag med mig en lista till affären som visade sig vara en inte så bra mataffär. istället inhandlades en mascara trots att det inte stod på listan. den visade sig i sin tur under morgonens timma innehålla kulören blackened ruby. ett litet skräckblandat glädjeskri utbröt då jag fick se den rödaktiga tonen och de bomullstunna väggarna vibrerade i takt med de varsamma strykningarna mot mina något för få ögonfransar.

gåvorna.

med orden "dom här ska du ha" lämnades gåvorna över,
500 g mandelmassa, 380 g blandade bönor och 125 g tonfisk.
att döma av mössan kom kvinnan antingen från
senegal, guinea bissau eller en klädbytardag.

125 g tonfisk användes under gårdagen i en frääsch sallad,
dom 380 g blandade bönorna för 7 minuter sedan och
500 g mandelmassa väntar ännu på sitt öde.

belöningen.

okej, internet har vi,
polska lär vi oss på två veckor

lyx!

men jag har äntligen en garderob som man kan gå in i, iallafall stå lite i. yeah! tyvärr varade lyckan endast i 25 minuter då avsaknaden av galgar tvingat mig lägga större delen av mina prylar på det mattbeklädda gråmelerade golvet.

installation.

ett nytt hem eller vad man ska kalla det har ändrat min tillvaro. nu befinner jag mig i ett litet fult rum på universitetets enorma område med 45.ooo studenter. i ett krampaktigt försök att installera mig i denna bunker samt för att göra saker och ting hemtrevliga har jag nu pyntat med mina två inredningsdetaljer utförda i äkta malmö anda. tillsammans bildar de en trevlig installation som jag valt att kalla dansande porslinsget framför cementa.

upphittat i vancouver

på jakt i staden hittade jag inte allt jag jagade men dock något så mycket värdefullare. brevid mig på tågstationen svischade en guldjacka förbi mig. eftersom guld är min favoritfärg drogs mina ögon genast i den riktiningen och får till sin förtjusning skåda jackan på en dvärg! vid en närmare observation ser jag att det inte är en dvärg jag har att göra med utan en minimänniska då proportionerna verkade vara de samma som på det som vi alla uppfattar som en normalstor människa. den asiatiska kvinnan, ca 50år var det finaste jag sett där hon gick med raska steg i guld och olika nyanser av rosa med en sista finnish av ljusblåa foppatofflor. hon var svår att hålla takten med där hon hastigt kryssade sig genom det svårgenomträngliga människohavet men med hennes utstålning var hon svår att missa. hon log. jag log.

konsten att flyga.

en fördel med den automatik tågen som flyger sig genom staden med dess skyskrapor och granar har är att den plats där vanligtvis den person som manövrerar tåget erbjuds istället till en passagerare. denna dag var det min tur. till en början något nervös vilket snabbt byttes ut mot en lycka. jag satt med en stolthet jag aldrig tidigare suttit med, låtsades att jag vad den som förde tåget framåt trots avsaknad av fungerande vindrutetorkare. känslan var total.

insida vs. utsida?

det är kameraköpardags här i staden. mina upptäckter och dess dokumentation gör sig inte rättvisa genom min nuvarande patetiska kameralins. att skaffa en ny livskamrat står nu på spel, ett oerhört svårt beslut. jag önskar att min personliga rådgivare och livscoach var vid min sida för att trycka min hand och hjälpa mig iden digitala djungel jag nu står invid. pris, tillgänglighet, fotokvalitet är

sekundära egenskaper. nu är det estetiken som står högst i kurs, eller då är ju köpet givet. får se vad jag kan hitta på färden.